Manifestationen var helt enkelt ganska patetisk.

Var tanken att visa politiker och andra medborgare att det faktiskt finns folk som är emot FRA-förslaget? I så fall tror jag inte att vi lyckades. Vad vi möjligen visade var att det i sverige, eller kanske i Stockholmsområdet, finns ungefär elva pers som bryr sig, varav fyra anordnade partyt, sex var pirater och en var en stackars pensionär som bara ville sitta någonstans och läsa sin metro.

Därför undrar jag vem i helvete talarna (rick, christian och anna) talade till. Det mesta av vad de sa var sådant som vi pirater själva mumlar i sömnen. Med undantag för ricks avslöjande var det intet nytt under solen. Så vem talade de på? Ärligt talat, tror någon av er som var där att en enda av dem som kvart i två fick en lapp i handen ställde in sina planer för att beskåda en handfull pirater? Tror ni att någon blev så hänförd av den enorma folksamlingen att hen kände sig tvungen att stanna och lyssna?

Men jag skyller absolut inte på talarna. Jag beundrar alla som vågar låtsas att de kan och vet mer än en hel folkhop. Det jag dock frågar mig själv, och er, är: vem brukar manifestationer vara till för? Det är ju knappast så att folk bestämmer sig för att demonstrera innan de vet vad det handlar om. Nej, de skaffar sig en åsikt sjävla. De flesta gillar nämligen inte att få en åsikt påprackad på sig. De föredrar att få den uppsmygd i röven med hjälp av media.

Jag har dock ett bidrag, en tanke, till det av mig precis upptäckta problemet. Målet borde vara att prata med så många potentiella anhängare som möjligt. Egentligen borde alla vara potentiella anhängare men man måste prata med dem när de vill lyssna. Därför anser jag att en manifestation inte är det bästa medlet eftersom mycket få förutom redan konverterade befinner sig där. Man borde ta sig till dessa potentiella röstare istället för att be dem komma. Jag hörde det pratas om dreamhack, och det låter som en utmärkt idé. Jag känner flera medgamers som delar samma grundläggande värderingar men som inte vill “slösa” en röst på piratpartiet.

På väg hem språkade jag med en kompis som bekräftade mina erfarenheter om allmänhetens okunnighet. Det är lätt att tycka att det är uppenbart hur fel FRA-förslaget är när man är bloggaktiv men faktum är att många inte ens vet vad det är. Eller vad det verkligen innebär. En väldig massa folk skänker inte ens kontrollsamhället en tanke. Det är mycket viktigare om de får en tusenlapp mindre i skatt eller en hundring mer i bidrag. Integritet kommer i andrahand, just eftersom de inte vet vad avsaknaden av den kommer att innebära.

Vi borde prata med andra, inte samlas för att prata med oss själva. Då kan vi lika gärna anställa ett eko.

Bör dock tillägga att det var skitkul att träffa er bakom bloggarna. Emma och josh var där som planerat samt mia*. Det hade varit ännu roligare att träffa drf men han failade visst.

Hoppas jag blir begriplig. Är trött som fan men jag kände att jag borde skriva något samma dag (vilket jag nästan lyckats med).

Uppgraderingen till Cynism 2.0 tänkte jag låta markera en milstolpe i bloggens historia. Det är inte längre på låtsas på en ganska sugig blogghost för att se om det är kul att blogga. Nu är det allvar. Har jag lagt ned några 100-lappar på det här ska jag nog fan se till att få ut något av det. Då menar jag inte i form av färgglada papperslappar. De som tidigare inte hade något reklamskydd slipper nu se reklamen. BORT. Om du är en av dem, se för fan till att skaffa IE7pro eller AdBlock.

Tillbaka till milstolpen. Från och med nu tänkte jag försöka vara en smula aktuell lite oftare. Ett resultat av det är då att jag blir tvungen att läsa nyheter. Jag måste erkänna att det trots allt är en aning svårt att vara aktuell när man inte har en aning om vad som händer i världen. Det är svårt att skriva överhuvudtaget utan att få ny input. Ni som hängt med ett tag vet också att det brukar vara ganska ont om bilder här, något jag tänker ändra på. Kanske blir det någon youtubevideo emellanåt också.

I det stora hela är den märkbara skillnaden kanske inte så stor. Det är fortfarande jag, och jag skriver om det som intresserar mig. Om min skrivkramp går över vill säga.