Cynism

1 januari tillträder jag posten som IT-ansvarig för HI TECH!

Då var det gjort, bara att ta tag i nya projekt.

Det var allt jag hade att säga idag.

Om några dagar kommer jag att ställas inför min största retoriska utmaning hittills. Med tanke på vad jag redan mött är det en ganska stor händelse. Många övningar och redovisningar inför klassen har jag mött, men där är ju publik och situation bara på låtsas. Talat inför tusentals personer har jag också gjort, men att speaka kräver inte så mycket retoriska skills och det är hyfsat svårt att misslyckas.

Denna händelse är alltså inte vilken händelse som helst; jag söker nämligen posten som IT-ansvarig i skolans studerandesektion, HI-Tech. Det innebär att jag kommer att tala inför en riktig publik. Det kommer att krävas retoriska färdigheter och jag kommer antingen att lyckas eller misslyckas. Dessutom är det minst två till som konkurrerar om samma post. EN av dessa medtävlande består av högst formidabelt motstånd i form av nuvarande IT-ansvarig. Den andra vet jag inte vem det är. Kort sagt: det är på riktigt. Äntligen är det på riktigt!

Det är dags att visa vad jag går för.

Allvarligt talat, delar jag verkligen genpool med någon som är kapabel att läsa och dessutom förstå texten “do not eat” men som ändå skulle få för sig att äta en papperspåse full med grus?

Jag har antagligen redan fastställt min position som inbiten språkfascist med mina tidigare inlägg om t.ex. de och dem, men på sista tiden har jag börjat märka ett nytt språkmissbruk. Ett problem som börjar bli allt vanligare.

Jag påstår inte att det inte har funnits tidigare, men då var det främst imbecilla lågstadiebarn och integrationsfientliga invandrare som gjorde det misstaget. Men när en nyckelperson på en stor och känd blogg gör ett så uppenbart fel i ett mailutskick har det spritt sig för långt.

Ser du något fel i rubriken ovan? Inte? Då kanske du borde operera dig alternativt läsa vidare. Det heter nämligen “det (här) inlägget” alternativt “detta inlägg”. Det kan verka förvirrande till en början, men det hela är egentligen mycket enkelt. Har följer därför en mycket enkel regel:

Detta [obestämt substantiv]

Det (här) [bestämt substantiv]

Förstår du inte det är du en fara för alla läskunniga som vandrar på denna jord. Du är det skrivna ordets bane, en dåre som borde låsas in på livstid. Du kanske fundera vad du gjorde i årskurs ett. Och låta bli att skriva överhuvudtaget.

Det började som en vanlig förkylning. En klassisk insparksförkylning till och med. Insparkarna på JTH inluderar nämligen bad i vättern (fucking minusgrader), fula overaller och visst intag av alkoholhaltiga drycker, ofta ur gemensamma dunkar, trattar eller vattensprutor. I två veckor. Som gjort för att alla ska bli smittade med andra ord.

Efter en och en halv vecka kom de första känningarna av förkylningen. Och till en början verkade det som en helt vanlig förkylning. Jag gick igenom de vanliga stadierna av ont i huvudet, snörvel och hosta. Förutom att hostan inte erkände sig besegrad utan fortsatte. Och fortsatte. Och fortsatte.

I början tänkte jag att jag kanske åkt på två förkylningar eller att det var en riktigt enveten smitta jag åkt på. Men insparken tog slut för 6 veckor sen. Det känns inte riktigt normalt att hosta så länge. Okej om jag åtminstone hade ont någonstans eller inte kunde gå upp ur sängen; då hade det kanske varit dags att uppsöka läkaren. Men jag märker inte ens av att jag hostar förutom att det blir lite jobbigare än vanligt att somna.

Det börjar liksom bli lite jobbigt nu. Att vara den som konstant hostar genom föreläsningen. Att inte kunna prata normalt med folk utan att avbryta för en liten hostattack. Det är som att komma med pesten. Folk tänker “där kommer han med svininfluensan” och backar ett steg för säkerhets skull.

Men det jobbigaste är egentligen inte att jag hostar. Det jobbigaste är att det har varit precis likadant i snart två månader! Det verkar aldrig bli bättre eller sämre, det bara är. Faktum är att jag skulle välkomna en kraftig försämring, inklusive snörvel, ont i huvudet ochvärk i lederna, för då vet jag att jag kommer bli bättre.

Då HÄNDER det i alla fall något..

Men inte då, jag ska gå runt och småhosta dagarna i ända, som nån sorts jävla gollum.

Va fan, kan jag inte ens åka bort i två dar utan att min feedläsare blir överkörd, omkörd och övergiven hopplöst långt bakom i ett dammmoln av inlägg och kommentarer, utan en chans att ta igen sig?

*markera som läst*

För er som inte känner igen mig så är det jag som författaren av denna blogg. Ledsen att jag har varit borta ett tag, ganska ofta, men det har sin förklaring, även om det kanske inte har någon lösning. Några nya idag? Inte? Någon alls? Kanske inte så konstigt med tanke på aktiviteten här.

Jag har efter en lång tids funderande, en stunds tänkande och en del muttrande kommit fram till att det är ert fel att jag inte skriver något här. Inte för att jag tänker beskylla er eller så, det skulle vara ert fel om ni inte var kvar också, så är det innerst inne mitt fel. Så klart.

Jag vet att jag har skrivit om det här förut, så egentligen är det här bara en upprepning, men det är just det som är lite av poängen. Spelar det någon roll? Spelar det någon roll om ingen bryr sig om det jag skriver om? Varför spelar det någon roll om någon bryr sig om vad jag skriver om? Jag är säker på att ni klarar ta hand om er själva och tar bort mig ur feed-läsaren eller blogrollen när ni tröttnat. Världen kommer knappast gå under för det. Varken er eller min.

Bejeweled Blitz, har ni spelat det? Det är en variant av Bejeweled som finns på fb. Väldigt populärt och extremt beroendeframkallande, i alla fall i början. För i början lär man sig hela tiden något nytt, blir lite bättre och slår personligt rekord var och varannan gång. I början var 60 000 jättebra, tyckte man. Om jag får det idag blir jag bara frustrerad. För jag vet att jag kan få 200 000, jag vet att jag kan bättre.

Det är samma sak med bloggandet. Jag vet att jag har haft mina ljusa stunder, jag vet att jag kan skriva texter som är både intressanta, aktuella och roliga och dessutom ur en unik vinkel. Då är det inte så konstigt att jag ångrar mig halvvägs och slänger mina halvmesyrer. Varför nöja mig om jag kan hoppa över dom där 10 000-omgångarna och slå rekord med en gång?

Det är dags att jag tar tillbaka min blogg. Facebook har fått fylla det hålet alltför länge. En av poängerna med den här sidan var just att uttrycka mina tankar och idéer. Även om dom bara är en rad långa. Även om ingen jävel bryr sig. Även om alla andra redan har skrivit det. Även om det är dåligt.

Jag ska försöka i alla fall. Misslyckas jag igen kommer jag sannolikt låta domänen löpa ut, dö och försvinna. Då är det helt enkelt inte min grej att blogga.

Igår blev det allmänt känt att SJ inför personliga biljetter. Syftet påstås vara att bekämpa “svartabörshandeln” med biljetter som köps billigt och säljs på blocket. Varför förstår jag inte riktigt eftersom sj får sina pengar oavsett. Jag vet inte heller om det verkligen är olagligt att sälja biljetter vidare (förutsatt att man betalar skatt).

I spåren av denna nyhet följde givetvis en häftig debatt. Eller debatt och debatt, nästan alla inlägg jag har läst säger i princip att sj har gjort fel. Diskussionen har kommit att handla om hur onda sj är, att de registrerar hur folk reser och överlämnar det till Staten som gör alla möjliga onämnbara saker med informationen de får, typ. Men är sj verkligen så onda?

Till att börja med pratas det om SJ som om de vore samma sak som Staten. Det är de inte alls. SJ AB, ett företag. Det är inga statliga spioner som granskar din biljett och kastar av folk som står på deras svarta lista. Det är vanliga konduktörer som jämför ditt ansikte med en liten suddig bild, precis som på ica.

Och vad spelar det för roll att de granskar ändå? Internetbutiker brukar be om namn och personnummer om man vill betala med faktura. Alternativen brukar vara att pröjsa via internetbanken eller med kort. Oavsett så vet Den Stora Farliga Staten var du har handlat. Alltså kan kan inte vara ID-kravet som är fel.

Jag har dock inte hittat någon information om huruvida och i så fall hur länge de sparar uppgifterna. Och om sj gör det i onödan gör dom helt klart fel. Men för att kolla identiteten räcker det med att namnet trycks på biljetten alternativt får du ett kontrollnummer som tillsammans med ditt namn lagras i en databas som inte är kopplad resan. Det finns hur många sätt som helst att lösa det på utan att lagra resan, så det är omöjligt själva identitetskravet vi är emot.

Ett av argumenten till googles/facebooks försvar gentemot FRA brukar vara att det är skillnad på att knulla och bli våldtagen. Samma sak torde gälla även i detta fall, det är nämligen ytterst frivilligt att åka med SJ. Ändå har ingen tagit upp det argumentet än. Hyckleri?

Argumentet om att SJ har monopol har också dykt upp då och då, det har dom inte alls. Det finns flyg, buss, bil, båt, cykel, fötter. Dessutom finns det fortfarande anonyma biljetter hos SJ. Du kan köpa direkt på tåget och jag vet att man i alla fall i mälardalen kan köpa biljett i automat på stationen. Alltså är det inte att dom gör det i monopolställning som är fel.

Så vad har SJ gjort fel? Det har dom inte. Det handlar inte om att sj har gjort fel utan om att vi helt enkelt inte gillar det dom gör. Det är inte samma sak. Inte alls. Precis som att vi är missnöjda om motståndarlaget vinner, även om dom vinner helt enligt spelreglerna.

Är du missnöjd med SJs policy, åk något annat. Men gnäll inte om att dom gör fel.

Andra bloggar om: sj, personliga biljetter, övervakning, kontrollsamhället

Jag gick precis till konsum för att hyra en film att göra mina ostbågar sällskap. Eller ja, cyklade i högsta fart för att hinna dit innan stängningsdags klockan nio. Inte för att jag är en sån där som gillar att betala för att få oöverhoppningsbar reklam och ytterst irriterande “du skulle bara våga ladda ned den här filmen utan ett sådant här ytterst irriterande avsnitt”-avsnitt utan för att surfhastigheten här i skogen är ganska begränsad. På internet alltså. Vindsurfingen här fungerar däremot alldeles utmärkt och lär bli ännu bättre imorgon när hastigheten ryktas uppgå till hela 5Mb/s… 5m/s.

Lite lätt anfådd och med knott i ögonen, håret och halsen gjorde jag entré en sisådär fem minuter före stängning. Jag ägnade 20 minuter åt att ge personalen lite övertid genom att leta efter rätt chipspåse, leta efter tillhörande erbjudande om 1 krona för att hyra film samt genom att vänta på att dom innan mig skulle bestämma sig för vilken film dom ville hyra. Tillsist är det min tur. Jag fumlar en stund i det fullständigt användarfientliga gränssnittet eftersom jag inte har en aning om vilken genre filmen tillhör och den tryckkänsliga skärmen till på köpet fått lokalbedövning. Filmen visar sig finnas bland top 50.

När jag tänker välja den möts jag av meddelandet: “alla uthyrningsexemplar slut”… Jag blev helt förstummad. Jag hade visserligen inte pratat med någon den närmsta halvtimmen men om jag hade velat det var jag säker på att jag inte hade kunnat. På något sätt hade jag fått för mig att bakom den där tröga automaten och dess databaser fanns åtminstone ett spår av intelligens. Jag inbillade mig att någonting hade hänt på dom 5-10 år sen jag senast hyrde en film.

Ibland känns det som om verkligheten ligger fem år efter.

Jag har precis kommit hem från ett fantastiskt midsommarfirande på familjens egna ö, som för övrigt är såld och till hösten inte längre vår egna ö. Mellanlandar som en annan uttrycker det.

Veckorna innan upptogs av studentmottagningar och en tur till jönköping för att ta hand om mina första egna nycklar till min första egna lägenhet (rum). Samtidigt har jag inte fått något av de 5-10 sommarjobb jag har sökt. Det börjar se lite mörkt ut på den fronten.

Imorgon åker jag ned till High Chaparall och RHC där jag ska slava lite utan betalning. Eventuellt blir jag andrepilot i speakeriet, beroende på hur förkyld jag fortsätter att vara och om det finns någon annan som ska speaka. Det verkar i alla fall bli bra väder.

Btw, nu finns temat på den här bloggen som wordpress-tema! Förhoppningsvis kommer jag också att lägga ned lite mer tid på min företagsblogg den närmsta tiden.