Men under detta berg av desinformation och lögner döljer sig en fråga värd att ta på allvar. Under detta berg av okunskap finns ett litet missförstånd som vi alla skulle tjäna på att reda ut. Jens Ganman kommenterade att han var rädd att tappa kontrollen och hävdade att vi ville att det ska vara tillåtet att modifiera hans bok, skriva sitt namn på den och sälja den.

Det är inte sant, och samtidigt som han säger att vi gömmer upphovsrätt bakom yttrandefrihet låtsas han inte om att det finns flera former av upphovsrätt. Just däri ligger det stora missförståndet. Normalt sett pratar man om två sorters upphovsrätt. Det är den ideella upphovsrätten vi vill förstärka, det är den ekonomiska upphovsrätten som vi vill modifiera, och sen finns det en extra upphovsrätt som ingen riktigt förstår var den kom ifrån, som vi vill ta bort.

Den ideella upphovsrätten tillhör alltid den som har skapat verket. Alltid. Det är alltså ingen pirat som anser att någon annan ska få kopiera Jens bok och sälja den i sitt eget namn. Den ekonomiska upphovsrätten är den som hindrar dig att tjäna pengar på någon annans verk. Idag gäller skyddet i runt omkring 70 år (plus eller minus hit och dit beroende på vem och vad); piratpartiet tycker att den gränsen borde vara 5 år.

Som ni ser finns det ingen plats för någon “privat upphovsrätt” i denna modell. Den idéella delen har bara med ägandeskap att göra, den ekonomiska bara med vem som får sälja att göra (funderade lite relaterat i mitt förra inlägg). Således vill vi i piratpartiet ta bort de lagar som hindrar icke-kommersiell kopiering och spridning.

Det handlar alltså inte om att vi vill ta bort någon upphovsrätt och inte heller om att sno bilar (det senare tänker jag inte ens kommentera), hur många ord ni än stoppar i piratpartiets mun. Framförallt kommer Jens och hans kompis inte att förlora någon kontroll. De kommer alltid att äga sina verk. Ingen annan kan någonsin sudda ut deras namn och sätta ditt sitt eget.

Andra bloggar om upphovsrätt, piratpartiet, nya piratpartiet

Så plötsligt en mörk och stormig natt skriver jag en alldeles egen låt. Den har en ganska enkel melodi och en banal text om kärlek och livets mening, men det är likaväl en låt. Jag måste tjäna pengar på det här, tänker jag. Jag har ju trots allt lagt ned en massa (inte så mycket faktiskt) arbete på den här låten.

Så jag spelar mitt verk för min bästa polare, dig, som faktiskt också tycker att låten är bra. Du tycker att den är så bra att du vill spela in den på din nya uppfinning, CD-skivan. Jag tänker såklart att om du kopierar den där skivan och sprider den vidare kommer ingen att vilja betala mig för en live-spelning.

Så vi skriver ett avtal. Du får en kopia av min skiva förutsatt att du lovar att inte sprida skivan vidare. Detta borde ju fungera alldeles utmärkt, och mer kan jag ju faktiskt inte göra för att skydda min fantastiska truddelutt. Dessvärre var du inte en så bra polare som jag trodde. Det tog nämligen endast 20 minuter innan du hade gjort 10 kopior till och spritt dem till alla du känner samt lagt upp låten på the pirate bay.

Så jag stämmer dig. Eller åtalar eller vad man nu gör vid ett kontraktsbrott. Rätten finner dig skyldig och du betalar mig en krona eller två för varje person du delat med dig till. Problemet är dock att personeran du delat med dig till har gjort det i god tro. Hur ska de kunna veta att dom varken får lyssna eller kopiera min låt? Ska de förutsätta att all musik är upphovsrättsskyddad, som vi idag kallar det? Nej, det är inte rimligt att kräva det.

Det jag hoppas att ni som läser nu frågar er själva är: hur i hela helvete har det kunnat bli olagligt att ladda ned en fil? Hur har det överhuvudtaget gått så långt att ens de som sprider filen vidare är kriminell? Som upphovsrätten ser ut idag måste du nämligen förutsätta att det finns ett skydd på filen för att ens få kopiera och öppna den. Du måste förutsätta att filen är skyddad utan att faktiskt veta vad det är.

Ett av mina mindre intressen är att fotografera. Jag har inte ägnat så mycket tid åt det som jag hade önskat, men jag är intresserad. En viktig princip som det är bra att komma ihåg när du är ute med kameran i högsta hugg är att du har RÄTT att fotografera ALLT*. Har du en kamera med dig får du fota allt du ser. Fotograferingen i sig är nämligen inget brott**.

Samma sak gäller också på internet. Ser du en bild på en hemsida får du självklart kopiera ner den till din dator, oavsett vad hemsideägaren försöker lura i dig. Och inte bara det. Du får modifiera bilden, elda upp den, bajsa på den OCH visa resultatet för dina vänner. Ingen copyright i världen kan hindra dig, så länge du gör det för privat bruk.

Hur kommer det sig att samma sak inte gäller för alla andra medier? Hur kommer det sig att övriga medieindustrin lyckats få till dessa groteska lagar som är omöjliga att upprätthålla utan oproportionerliga ingrepp i vår integritet? Hur kommer det sig att så få verkar ha insett det löjliga i att kriminalisera den som laddar ned en fil?

Jag tycker att vi kan lägga till ytterligare en grundläggande rättighet i infomationsåldern. Varje människa har rätt att kopiera (aka fotografera/spela in/se) allt hen ser. Varje människa har rätt att kopiera (aka spela in/lyssna på/höra) allt hen hör. Varje människa har således rätt att för privat bruk göra vad hen vill med all kultur och information**.

Idag klockan 10.01 röstade jag pirat. Gör det du med.

Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, copyright.

*Undantaget skyddsobjekt.
**Dock kan du bryta andra lagar i samband med fotograferingen.

Jag läste nyligen på någon blogg som jag antagligen hittade vi Piratpartiet Live eftersom jag inte lyckas hitta bloggen igen där någon klagade på någon annan (har för mig att f! (hatar den akronymen) var inblandade) att vederbörande gick med (eller nått sånt) i piratpartiet fast än vi består av 83% män (patriarkala strukturer nämndes säker någonstans). Jag kan inte minnas en enda kvinna under 23 som tagit emot ett flyblad. Överhuvudtaget ÄR det få kvinnor som verkar vara intresserade. Konspirationsteorier och “allt är deras fel” i all ära, men är kvinnor inte intresserade så är det knappast partiets fel. 

Btw, varför har inte google en sådan funktion? “sök endast besökta hemsidor”… alla vet redan att dom har tillgång till mer eller mindre alla internetanvändares besöksdata. Varför inte utnyttja den?

Jag har hittills varit en av dem som förespråkar att piratpartiet behåller sitt namn och inte PK:ifierar det för att göra gamla tanter glada. Att sticka ut är helt klart bättre än att sticka in. Sen står jag där på sergelgatan och funderar på vad jag skulle svara om en av alla dessa turister fick för sig att fråga vad jag delade ut. “Pirate party”, hur seriöst låter det egentligen? Känns mer som ett gäng lajvare som rejvar ute i skogen än ett politiskt parti. Kanske blir väldigt många väldigt avskräckta av namnet ändå?

Någon kommenterade också på någon blogg att våra motståndare kommer att ta varje chans att kritisera och smutskasta oss pga vårt namn. Jag anser dock att det är bättre än om våra egna kritiserade oss för att vi bytt namn. Det spelar ingen roll om vi så byter politik, våra motståndare kommer ändå alltid vara motståndare; det ligger liksom i sakens natur.

Också reaktionerna… Idag har jag fått mött alltifrån “men oj Piratpartiet, HIT för fan!” (5 meter senare) till “nä”, med ett glatt leende. Just “nä” fascinerar mig. Inte ett “nej tack” eller ens ett “å fy fan” utan “nä”… wtf? Överhuvudtaget var det många som svarade nej utan att veta vad jag höll i handen. Jag ska inte hyckla, när jag är civil vill jag inte få propaganda stoppad i min hand. Hur löser man det?

För övrigt gick dagens utdelning hyfsat, men det var kul ändå.

Denna dom är en personlig förolämpning mot mig, och alla andra som förstår vad internet handlar om. Det är mig ni stämmer på 30 miljoner och burar in i 1/80-dels liv. Faktum är att jag hellre tillbringar ett år på gratis vatten och bröd än ger upp och låter fascister ta över mitt internet. Men aldrig, era totalitarismälskande avarter, kommer ni att få ett endaste litet öre av mig. Aldrig.

Härmed startar jag om alla torrents jag har på min dator. Härmed skapar jag ett ipredia-nätverk så att alla kan dela med sig av all sin kraft(så fort jag listar ut hur). Härmed spottar jag Henrik Pontén i ansiktet. Det ska laddas upp som aldrig förr, och jag hoppas, jag vet, att alla medpirater gör så dom med. Trafiknedgången det ryktades om ska se ut som en liten krusning i jämförelse med den flodvåg som skall komma.

För nu är det KRIG! Tanka för fan! Skölj bort dom korrupta politikerna med en ström av torrents. Visa att ni lever. Att VI lever. Och att vi inte kommer att ge oss förrän vi har fått tillbaka det internet som är vårt.

Andra pirater om: tpb, the pirate bay, piratpartiet, ipred, ipredia, krig

DN, SvD, SvD, SvD, Metro, Aftonbladet, Expressen och Nyheter24

Andra bloggar om tbp, the pirate bay, machinae supremacy, piratpartiet, upphovsrätt, thepiratebay.org

Om du nu ändå läser detta bör du genast kontakta mig för att komma överens om rimlig ersättning. Ersättningen beräknas enligt vedertagna mallar som marknadsvärdet, det jag hade tagit betalt ifall någon hade velat betala för detta inlägg, gånger två, för att avsräcka andra från att göra samma sak. För detta inlägg motsvarar det 950 (niohundrafemtio) kronor (SEK) gånger två (2).

Om du kopierar inlägget i någon form, oavsett om du någonsin publicerar det, är du skyldig att betala mig en kopieringsavgift på 2 kronor per kopierat tecken. Detta gäller även alla som läser detta då du måste ha kopierat det till din dator för att läsa det. Om jag upptäcker att du har publicerat hela eller delar av mitt inlägg förväntas du dessutom multiplicera kopieringsavgiften med antalet läsare. Om inga tillräkneliga siffror finns att tillgå antas denna siffra uppgå till 500 läsare per dag som verket funnits tillgängligt.

Dessutom hade jag egentligen tänkt att publicera det här inlägget imorgon, så eftersom jag nu förlorar enorma siffror på grund av minskad release impact bör du betala dubbla ovanstående avgift.

Ju snabbare du hör av dig desto bättre. Din IP-adress är redan loggad så enligt IPRED har jag nu rätt att begära ut din brevlådas adress från din IP-leverantör och vidta de medel jag anser nödvändiga för att säkra min inkomst.

För varje IP-adress som besöker mig via en annan hemsida åläggs den länkande hemsidans innehavare att betala, förutom ovanstående avgift som du naturligtvis också ska betala, en länkningsavgift på 738 (sjuhundratrettioåtta) kronor (SEK) för medhjälp till upphovsrättsintrång. Detta gäller även Google, knuff och alla andra pingtjänster som länkar till mig. Att jag har pingat er själv är ingen förmildrande omständighet då ni borde veta att detta inlägg är skyddat av svensk och internationell upphovsrättslagstiftning.

Om jag inte kan se hur många som besöker detta inlägg via en länk motsvarar avgiften en schablonavgift motsvarande 700 besökare. Detta gäller även om de registrerande inkommande besökarna skulle vara lägre än 700 liksom om jag inte ens har fått så många besökare totalt eftersom mitt registrerings verktyg inte är 100% tillförlitligt.

Om du hör av dig frivilligt och är villig att komma överens utan inblandning av domstol kan jag nöja mig med hälften av beräknad summa. Kontakt sker via mail på andreas snabel-a cynism punkt ess e.

Andra bloggar om ipred, upphovsrätt, idiotlagar, piratpartiet

Diskussionen om Ipred är passé. Den är ett faktum. Men om Ipred inte löser problemet, vilket de flesta inte verkar tror[sic?], kommer det behövas ytterligare åtgärder.
- Per Strömbäck i SvD (via opassande och Oscar)

Översatt till svenska:

Om det inte hjälper att ta i lite grand, så får vi ta i lite mer. Om det inte hjälper att ta i lite mer, så får vi ta i utav bara helvete. Om inte det heller hjälper, så är det i alla fall inte mitt fel.

Andra bloggar om ipred, per strömbäck, jubelidiot.

Sargoth och Aaron bad i alla fall om mitt manus. Här är det i oredigerad form. Denna version, som blev den slutliga, har inte så många retoriska finesser. Men om ni tittar noga så ser ni att dispositionen är en fusion av AIDA-modellen och ett klassiskt argumenterande tal. Eller var i alla fall tänk att vara det. Kom med så mycket konstruktiv kritik ni kan; sådan är dessvärre sällsynt på seminarierna.

Medborgare, hör upp!
Jag vill låna två minuter av er tid och berätta något viktigt för er. Kanske det viktigaste ni har hört den här veckan.
Idag, denna dag som är den 25:e februari, röstade riksdagen ja till att införa IPRED.
Hur många av er här har någon gång laddat ner en låt utan att betala för den? Okej…

Ni som räckte upp handen är idag förhärdade brottslingar. Enligt nöjesindustrin är hälften av landets unga och 20% av Sveriges befolkning förhärdade skurkar som måste tas om hand om till varje pris.

Rent konkret innebär IPRED att skivbolagen har rätt att registrera din IP-adress, och sedan gå till din internetleverantör och be om dina kontaktuppgifter. Adress, mail, telefon. Sen skickar de ett fint litet brev där dom begär att du ska betala 10 000, annars går det till domstol. Det har hänt i andra länder, som Danmark. Det kommer att hända här.

Faktum är att det enda argumentet för IPRED är… jag vet faktiskt inte. Förespråkare brukar byta ämne till fildelning och upphovsrätt, men IPRED har ingenting att göra med hur kreatörer ska få betalt. Lagen är till för att ge privata företag polisiära befogenheter, inget annat.

Piratpartiet anser att en sådan lag inte hör hemma i en demokrati. Ni som håller med mig tycker jag ska gå in på vår hemsida och bli medlem. Gör det nu, idag, och glöm inte bort att rösta i EU-valet om 84 dagar.

Andra talar om retorik, mikroblogg, IPRED, Andra talar om retorik, mikroblogg, piratpartiet

Det skiter jag i.

Det är ett obestridbart faktum att en kostnad är ett hinder för att bli medlem. Visst kan man diskutera hur stort detta hinder är, men det är likaväl ett hinder. Det kostar bara 10 kronor att gå på muggen på T-centralen, ändå låter jag bli och smiter in på donkens mugg när någon kommer ut.

Varför är detta relevant? Ett mycket frekvent förekommande argument menar att man går med i ett parti för att göra ett politiskt ställningstagande, inte för att man har råd. Visst stämmer det. Jag är säker på att det finns minst lika engagerade medlemmar i Piratpartiet som i andra partier. Men vem bryr sig? Det finns fortfarande ett hinder för att gå med i riksdagspartierna. För varje engagerad Vänsterpartist finns 10 oengagerade sympatisörer; men dom oengagerade röstar dom också.

I förra valet fick PP den patetiska siffran av 0.63% av rösterna, trots att medlemsantalet var över hälften jämfört med idag (hittar ingen exakt statistik från 2006). Om vi antar att samma förhållande gäller för Vänsterpartiet skulle de  alltså ha drygt 1% av väljarnas röster. Med tanke på att de är med i riksdagen är det uppenbart att så inte är fallet. Med tanke på att Piratpartiet inte är med i riksdagen är det uppenbart att varje medlem i PP genererar färre röster.

Alltså är Piratpartiets medlemmar, när det kommer till kritan, mindre värda än de etablerade partiernas medlemmar.

Jag bestrider inte att Piratpartiet ökar snabbast av samtliga partier i Sverige idag, men kom inte och påstå att Piratpartiet är större än Vänsterpartiet eller ens Miljöpartiet.

Andra bloggar om piratpartiet, rick falkvinge, falkvinge, medlemsantal, lögn, förbannad lögn, och statistik

Tänk er själva. 37 relativt stora artister och kända personligheter uttrycker i DN att IPRED är jättebra. Några dagar senare kommer 100 stycken fjantar som ingen har hört talas om och säger att IPRED är dåligt. Tillråga på allt är 90% medlem i piratpartiet, har inte tjänat ett enda öre på vad de nu har skapat och kommer inte in på systemet. Behöver jag nämna att de även är programmerare eller webbutvecklare?

Artikeln i sig är inte heller så mycket att hurra över. Det är precis samma sak som stofilernas artikel, fast tvärtom. Samma sprutande av fakta utan att ange källor (skitsamma om de stämmer eller inte), samma äckliga hänvisande till läsarnas känslor, samma smutskastning av motståndarna. Jag trodde att vi var bättre än så.

Vad tror ni att den breda folkmassan kommer att tänka när de ser den här artikeln? Är “vilken vis ung man, han har säkert rätt” eller “usch och tvi för alla dessa ligister som tror att de är något” troligast? Jag misstänker det senare. Jag tror däremot att underskrifterna faktiskt skulle ha något värde om man istället samlade in få underskrifter från stora namn. Namn som folk känner till och som är emot IPRED trots att de lever på IFPI och STIM.

Samma sak med emmas uppmaning att mailbomba riksdagen. Den handlar inte om att politikerna inte vill lyssna eller skiter i sina väljare. Det handlar om de, som alla andra, inte gillar spam. Föreställ dig i samma position. Du är övertygad om att dansband borde förbjudas på grund av de uppenbara riskerna att få permanenta hörselskador men varje dag får du tio mail från galningar som säger att dom älskar skiten. Du kommer inte att byta åsikt men du kommer snarare bli förbannad efter ett tag och slänga all mail utan att läsa den.

Min rekommendation är att träffa politikerna öga mot öga. Då kan dom inte gömma sig och ni uppfattas som personer snarare än spam. Då får ni samtidigt lite motion.

Andra bloggar om ipred, upphovsrätt, fildelning, mail.