I spåren av denna nyhet följde givetvis en häftig debatt. Eller debatt och debatt, nästan alla inlägg jag har läst säger i princip att sj har gjort fel. Diskussionen har kommit att handla om hur onda sj är, att de registrerar hur folk reser och överlämnar det till Staten som gör alla möjliga onämnbara saker med informationen de får, typ. Men är sj verkligen så onda?

Till att börja med pratas det om SJ som om de vore samma sak som Staten. Det är de inte alls. SJ AB, ett företag. Det är inga statliga spioner som granskar din biljett och kastar av folk som står på deras svarta lista. Det är vanliga konduktörer som jämför ditt ansikte med en liten suddig bild, precis som på ica.

Och vad spelar det för roll att de granskar ändå? Internetbutiker brukar be om namn och personnummer om man vill betala med faktura. Alternativen brukar vara att pröjsa via internetbanken eller med kort. Oavsett så vet Den Stora Farliga Staten var du har handlat. Alltså kan kan inte vara ID-kravet som är fel.

Jag har dock inte hittat någon information om huruvida och i så fall hur länge de sparar uppgifterna. Och om sj gör det i onödan gör dom helt klart fel. Men för att kolla identiteten räcker det med att namnet trycks på biljetten alternativt får du ett kontrollnummer som tillsammans med ditt namn lagras i en databas som inte är kopplad resan. Det finns hur många sätt som helst att lösa det på utan att lagra resan, så det är omöjligt själva identitetskravet vi är emot.

Ett av argumenten till googles/facebooks försvar gentemot FRA brukar vara att det är skillnad på att knulla och bli våldtagen. Samma sak torde gälla även i detta fall, det är nämligen ytterst frivilligt att åka med SJ. Ändå har ingen tagit upp det argumentet än. Hyckleri?

Argumentet om att SJ har monopol har också dykt upp då och då, det har dom inte alls. Det finns flyg, buss, bil, båt, cykel, fötter. Dessutom finns det fortfarande anonyma biljetter hos SJ. Du kan köpa direkt på tåget och jag vet att man i alla fall i mälardalen kan köpa biljett i automat på stationen. Alltså är det inte att dom gör det i monopolställning som är fel.

Så vad har SJ gjort fel? Det har dom inte. Det handlar inte om att sj har gjort fel utan om att vi helt enkelt inte gillar det dom gör. Det är inte samma sak. Inte alls. Precis som att vi är missnöjda om motståndarlaget vinner, även om dom vinner helt enligt spelreglerna.

Är du missnöjd med SJs policy, åk något annat. Men gnäll inte om att dom gör fel.

Andra bloggar om: sj, personliga biljetter, övervakning, kontrollsamhället

Jag menar, det finns tråkigare saker att berätta på måndagsmornar…

Andra bloggar om fra, henrik alexandersson

Efter uppmaning från rick, till stöd för hax.
Andra bloggar om fra, henrik alexandersson
 

En tyst minut

Varför känns hon bekant?

En bra talare – Mårten hette han visst.

Demokratin – ett slocknat ljus omgivet av rosor…

För egentligen, så svårt är det inte att värva en person. Jag övertalade nyss min mor att gå med och jag vet på rak arm tre personer till vilka skulle gå med om jag bara gav dem chansen att fundera på det. I morsans fall tror jag det var att hon trodde att piratpartiet tog en medlemsavgift. Bara en sådan sak gör att folk drar sig från att bli medlemmar fastän de kanske egentligen vill.

Det var lite deprimerande att titta in på piraternas medlemsstatistik och se att medlemsantalet har sjunkit! För i helvete, piratpartiet är ett relativt nytt parti. Tanken är liksom att vi ska växa och komma in i riksdagen. Vi har inte tid att hålla på och minska i antal.

Därför föreslår jag nu en kampanj. Ni bloggare kan se det som en utmaning. Jag utmanar alltså samtliga bloggare och piratpartister i Sverige att:

Värva en nu medlem var till piratpartiet!

Nu! Naturligtvis går det bra att värva flera men de är inte poängen. Poängen är att om alla som är medlem idag känner en person som tvekar lite på kanten så skulle piratpartiet kunna fördubblas i storlek. På en dag. Vi skulle lämna miljöpartiet långt bakom oss i vårat stinkande kölvatten och skölja bort alla ungdomsbihang. Faktum är att det faktiskt är möjligt.

Och glöm för allt i världen inte att sprida kampanjen vidare.

Manifestationen var helt enkelt ganska patetisk.

Var tanken att visa politiker och andra medborgare att det faktiskt finns folk som är emot FRA-förslaget? I så fall tror jag inte att vi lyckades. Vad vi möjligen visade var att det i sverige, eller kanske i Stockholmsområdet, finns ungefär elva pers som bryr sig, varav fyra anordnade partyt, sex var pirater och en var en stackars pensionär som bara ville sitta någonstans och läsa sin metro.

Därför undrar jag vem i helvete talarna (rick, christian och anna) talade till. Det mesta av vad de sa var sådant som vi pirater själva mumlar i sömnen. Med undantag för ricks avslöjande var det intet nytt under solen. Så vem talade de på? Ärligt talat, tror någon av er som var där att en enda av dem som kvart i två fick en lapp i handen ställde in sina planer för att beskåda en handfull pirater? Tror ni att någon blev så hänförd av den enorma folksamlingen att hen kände sig tvungen att stanna och lyssna?

Men jag skyller absolut inte på talarna. Jag beundrar alla som vågar låtsas att de kan och vet mer än en hel folkhop. Det jag dock frågar mig själv, och er, är: vem brukar manifestationer vara till för? Det är ju knappast så att folk bestämmer sig för att demonstrera innan de vet vad det handlar om. Nej, de skaffar sig en åsikt sjävla. De flesta gillar nämligen inte att få en åsikt påprackad på sig. De föredrar att få den uppsmygd i röven med hjälp av media.

Jag har dock ett bidrag, en tanke, till det av mig precis upptäckta problemet. Målet borde vara att prata med så många potentiella anhängare som möjligt. Egentligen borde alla vara potentiella anhängare men man måste prata med dem när de vill lyssna. Därför anser jag att en manifestation inte är det bästa medlet eftersom mycket få förutom redan konverterade befinner sig där. Man borde ta sig till dessa potentiella röstare istället för att be dem komma. Jag hörde det pratas om dreamhack, och det låter som en utmärkt idé. Jag känner flera medgamers som delar samma grundläggande värderingar men som inte vill “slösa” en röst på piratpartiet.

På väg hem språkade jag med en kompis som bekräftade mina erfarenheter om allmänhetens okunnighet. Det är lätt att tycka att det är uppenbart hur fel FRA-förslaget är när man är bloggaktiv men faktum är att många inte ens vet vad det är. Eller vad det verkligen innebär. En väldig massa folk skänker inte ens kontrollsamhället en tanke. Det är mycket viktigare om de får en tusenlapp mindre i skatt eller en hundring mer i bidrag. Integritet kommer i andrahand, just eftersom de inte vet vad avsaknaden av den kommer att innebära.

Vi borde prata med andra, inte samlas för att prata med oss själva. Då kan vi lika gärna anställa ett eko.

Bör dock tillägga att det var skitkul att träffa er bakom bloggarna. Emma och josh var där som planerat samt mia*. Det hade varit ännu roligare att träffa drf men han failade visst.

Hoppas jag blir begriplig. Är trött som fan men jag kände att jag borde skriva något samma dag (vilket jag nästan lyckats med).

Idén är en mailklient som är ansluten till en databas. När du först använder programmet registrerar du dig på en hemsida och får då en privat och en publik nyckel. Den publika sparas i databasen tillsammans med din mailadress och den privata sparas i din mailklient*. När du sedan skickar ett mail till person B så kollar programmet automatiskt upp B:s publika nyckel i databasen och krypterar meddelandet innan det skickas. B får sitt meddelande vilket automatiskt dekrypterar meddelandet med sin privata nyckel. Eventuellt skulle ditt program först kunna kryptera med din egen privata nyckel så att B kan vara säker på att du skickat meddelandet.

* Frågan är då, kan ett program hålla nyckeln hemlig för andra eventuella spionprogram? Att användaren ska skriva in nyckeln manuellt är för krångligt.

Först och främst, finns redan ett sådant program? Om inte, är det ens möjligt? Om det är det överlämnar jag åt vem som helst som har nog med haxor skillz att frälsa världen med ett lättanvänt och säkert mailsystem. FRA:s superdator ska fan få jobba.

uppdatering: enligt emma är det ingen idé att kryptera hårddisken om man ska till amerikat…

För de som har missat det kan jag tillkännage att FRA-dagen inträffar idag. Vissa firar detta genom att posta massor av meningslösa ord, ibland i en lite mer kreativ ordning. På nått sätt väntar de sig att någon annan än de i sin klubb för invärtes beundran ska bry sig. Själv skulle jag vilja se nån form av mer handgriplig protest. Mitt bidrag i soffpotatisarnas motståndskamp, hittat hos Sargoth som hittade det någon annanstans:

All politics stink. Even democracy stinks. Imagine if our clothes were selected by the majority of shoppers, which would be teenage girls. I’d be standing here with my bellybutton exposed. Imagine deciding the dinner menu by family secret ballot. I’ve got three kids and three dogs in my family. We’d be eating Froot Loops and rotten meat.

But let me make a distinction between politics and politicians. Some people are under the misapprehension that all politicians stink. Impeach George W. Bush, and everything will be fine. Nab Ted Kennedy on a DUI, and the nation’s problems will be solved.

But the problem isn’t politicians — it’s politics. Politics won’t allow for the truth. And we can’t blame the politicians for that. Imagine what even a little truth would sound like on today’s campaign trail:

“No, I can’t fix public education. The problem isn’t the teachers unions or a lack of funding for salaries, vouchers or more computer equipment The problem is your kids!”

Kanske något att tänka på när ni beskyller politikerna för korkade åtgärder så som FRA-förslaget. Jag tänker inte anstränga mig att skriva något mer kreativt eftersom jag just nu har fastnat på xkcd. Med risk att det är gammalt, men om du är det minsta lik mig (cynisk/matematiker/programmerare/nörd) så kommer du att älska siten. Go there, omedelbums!

En annan anledning till att jag inte tänker anstränga mig är att jag sitter med en träningsvärk från helvetet. Exakt varenda jävla muskel värker. Från nacken till händerna till vaderna. Missförstå mig rätt; träningsvärk är möjligen den bästa känslan som finns men inte när man ska gå ner för en trappa och känner sig lika smidig som ett bankvalv med stelopererade höfter.

Vad kan ha orsakat ett sådant enormt lidande undrar du? Parkour är svaret. Jag var alltså på min första riktiga parkourträning i söndags, och jag behöver uppenbarligen göra det oftare. För er som är födda bakom farstun och inte orkar använda wikipedia så är parkour en filosofi och “sport” som kort sagt går ut på att övervinna alla hinder. Så om nån ser ett gäng dårar skutta omkring i Stockholms innerstad en söndagseftermiddag så finns det viss risk att jag är en av dårarna.

Via forumet där många parkourutövare samlas länkade någon i förbifarten en länk. Jag är helt förtrollad, för att använda ett ganska fånigt uttryck. Inte för att överdriva, men det finns viss risk att Mirror’s Edge kommer att bli det bästa First Person-spelet evaahhh. Jag hoppas i alla fall att DICE ror hem projektet.

"(vilket medierna underblåser)"

Han är dock knappast ensam om sin obetydliga parentes. En del är så vågade att de hoppar över parentesen och tar till ALL CAPS och utropstecken istället. Det finns dock ett bittert faktum som dessa interpunktionsmissbrukare har missat. Media skriver det vi vill läsa. Annars skulle de inom kort sluta att vara ett media. De skulle kanske användas som regnskydd av uteliggare. Ett media förutsätter nämligen att folk läser det. Det ingår liksom i definitionen av media. Eftersom det råkar råda konkurrens på området och folk knappast dör om de inte läser skiten så måste de sända (skriva/visa/låta) vad folk vill läsa.

Vissa tycker som bekant att bloggosfären är ett media* liksom Ströms eget nyhetsbrev kan anses vara ett media. Uppenbarligen är det inte dessa han syftar på utan han syftar på just de medier som underblåser ett "samhällsklimat präglat av rädsla". En cirkeldefinition förvisso men om vi bortser från det, vilka är dessa medier? Nämen vilken överraskning, det är de medier som är störst, de som flest läser. Det betyder alltså att flest vill läsa om saker som underblåser ett "samhällsklimat präglat av rädsla".

Jag hör redan någon gorma "men media har ett ansvar" och jag hör mig själv svara "nej". Ty det finns ingen jävla skillnad mellan media och oss andra. De personer som finns bakom medierna råkar nämligen vara lika vanliga personer som oss framför. De skriver det du vill läsa så om det är någon som har ett ansvar så är det du. Så länge det råder konkurrens (vilket jag inbillar mig att det gör) så kommer medias enda intresse vara att få så många läsare som möjligt. Det är alltså upp till dig att visa att du inte vill ha vad media ger dig idag. Det är du som har det yttersta ansvaret för att media och samhället ser ut som det gör. Så länge du tar del av deras skit hjälper det inte att gnälla. Sluta att skylla på dem och ta ditt eget ansvar.

Andra bloggar om: storebror, media, skylla ifrån sig, intressant.se

Min farsa använde detta argument emot mig en gång. För länge sedan. I ett land långt, långt borta… Eller inte. I alla fall så frågade han hur man kan förvänta sig att få allt gratis. Jag hade inget bra svar då. De andra idioterna bland kommentarerna (det finns idioter på båda sidor) försökte enfaldigt försvara sig med att de inte alls vill ha allt gratis utan att det är en bieffekt av hur det de vill åt distribueras.

Skitsnack hävdar jag. Naturligtvis tankar man musik för att det är gratis. Man kan lyssna på vad man vill, när man vill, utan att betala ett endaste öre. Visst är det trevligt? Man får så mycket pengar över till allt annat. Det mest populära motargumentet är då "men huuur ska artisterna då tjäna pengar"? En inte helt oberättigad fråga eftersom de flesta gnidiga fildelare inte ens har givit frågan en tanke. 

För att förklara den simpla lösningen ska jag begagna mig av en av mina favoritsysselsättningar - en analogi. Bilindustrin är en liknande marknad som på samma sätt härskas av några få jättar. Tänk om någon flitig själ skulle komma på en metod att tillverka bilar utan någon nämnvärd kostnad? De skulle gå att tillverka med exakt samma kvalitet, vägkänsla etc som andra bilar har. Skulle jättarna bli sura då? Utan tvekan. Men skulle det vara "fel"?

Tänk då om denna nya metod kunde tillverka bilar med exakt samma utseende som andra bilar. Är det mer fel då? Av någon outgrundlig anledning tycks det vara mycket allvarligare att kopiera utseende än något annat. Antagligen för att människan har lättast att identifiera utseendet. Men rent rationellt sett är det ju inte mer allvarligt att kopiera utseendet än väggreppet. Om det inte är fel så är det således inte heller fel av uppstickarna att tillverka bilarna. Det första hindret, moralen, är nu avklarat.

När detta företag har börjat producera sina bilar vill de naturligtvis sälja dem till så högt pris som möjligt eftersom de, likt alla företag, också vill tjäna pengar. De sätter priset så högt de kan, utan att riskera konkurrens från originalen. Plötsligt läcker det dock en ritning till ett annat företag. Detta kommer nu att börja konkurrera om att sälja så många bilar som möjligt. Eftersom tillverkningspriset är försumbart kommer båda företagen att börja skänka bort sina bilar.

De kan dock fortfarande konkurrera om olika marknader och tjäna pengar eftersom företagen sysslar med olika saker förövrigt. Ena företaget har en ovanligt effektiv transport och kan därför ta betalt för sin snabba leverans. Det andra klistrar lite reklam på bilarna och kan fortsätta att ge bort dem. På samma sätt finns det en räddning för de forna jättarna. Eller nej, för de som jobbade hos dessa företag. Eftersom de har stor kunskap om bilarna de har tillverkat kan de istället serva och reparera alla dessa bilar som plötsligt formligen sprutar ut ur fabrikerna. Det sista hindret, försörjning, är nu avklarat.

Musikbranschen skiljer sig inte mycket från bilindustrin. De forna jättarna har inte förmågan eller viljan att anpassa sin affärsmodell. De nya, effektiva och billiga distributionsmetoderna har konkurrerat ut dem för länge sedan. Musikerna kommer dock att bestå, om de anpassar sig till marknaden. Det finns inget egenvärde i att ta betalt för just musiken. De måste ta betalt för det som marknaden vill betala för. T.ex. konserter, merch och autografer.

Kanske är jag en dålig representant för denna gratisgeneration. Jag är till och med övertygad om att övriga inte har samma åsikter som jag. Jag tycker dock att jag har mer att säga till om än de flesta gnidiga fildelare. Jag råkar vara amatörmusiker. Mitt mål är att någon gång kunna låta andra uppskatta min musik. Det betyder dock inte att jag tänker kräva pengar för att folk ska få göra det. Visst vore det trevligt att kunna leva på musiken men det är inte därför jag sysslar med den. Den som ägnar sig åt någon form av konst med huvudsyftet att tjäna pengar förtjänar inte att få kalla sig konstnär.
Musik och konst ska skapas för att det är kul. Punkt.