Medborgarlön införs

Alla andra former av bidrag avskaffas, utom möjligen sådan som beror på ökade omkostader bortom ens kontroll (barn, dyr sjukdom, etc), och ersätts med medborgarlön.

Väldigt mycket byråkrati kan skrotas och effektiviseras => sparar pengar.

Man måste ansöka om medborgarlön men ingen kan nekas => man kan stigmatisera tobleronepolitiker => mer pengar.

Medborgarlönen kan vi säga blir 6000 kronor.

Om vi antar (antar för att jag inte orkar kolla upp fakta, kommentera gärna med korrekta siffror och källa) att medellönen i Sverige är 24000 kronor motsvarar medborgarlönen 25% av normal lön.

De som vill kan således jobba 25% mindre.

Säg att alla jobbar så mycket mindre.

Plötsligt finns ett enormt underskott av arbetskraft på marknaden. Närmare bestämt 25%.

Arbetsgivarna måste konkurrera.

1 Lönestandarden och/eller arbetsvillkoren ökar.

Motivationen för dem som inte jobbar att börja jobba ökar.

2 Fler jobbar.

1+ 2 => Mer skatt vilket kompenserar för bortfallet då folk jobbade mindre.

Enda problemet jag ser är att kostnaden för kalaset blir mellan 300 och 600 miljarder kronor per år (alla söker sannolikt inte bidraget). Även om man drar bort de 10 miljarder som betalas ut just nu i ekonomiskt bistånd (den siffran verkar orimligt liten, annars förstår jag inte vad fan moderaterna gnäller om), det som sparas med mindre byråkrati och att produktiviteten om man är positiv kanske ökar så finns det fortfarande ett stort ekonomiskt hål att fylla.

Så var ska vi skära ner? Vi kan börja med politikers löjligt höga löner, kungens apanage, mer byråkrati, utlandsskulden, onödiga vaccin, etc.

Problemet att man blir beroende av staten och att partierna kommer kasta sig över chansen att lova ökad medborgarlön (inte för att de inte redan gör det med skatteprocenterna) torde kunna lösas med system liknande dem för TV-licens, svenska kyrkan och domstolsväsendet. Alltså politiskt oberoende. På nått sätt. Eller?

Andra bloggar om medborgarlön, arbetslöshet, arbete, byråkrati, bidrag.

Jag ville vara oberoende av det förgiftade, förlamande, förbannade bruset.

I korridorens gemensamma kök står radion jämt och skvalar. Tills jag kommer in och stryper den evighetslånga floden av bajs, skräp och reklam vill säga. Jag erkänner att jag tycker att en del av musiken som manglas ut är hyfsat bra. Men den stör mig. Liksom kokande vatten också är bra, men kanske inte just i glaset jag dricker ur. Kanske någon annan gång, i någon annans temugg.

Men jag vill inte ha det just nu.

Och det är just där problemet ligger. Samtidigt som jag slog mig för bröstet och lämnade tv, radio och kvällstidningar bakom mig bestämde jag mig för att jag skulle hämta in den information jag ville ha på mina villkor. Söka efter det jag vill veta när jag vill veta det, tanka de filmer och serier jag vill se utan reklam, läsa enbart utvalda bloggar som skriver om sådant jag är intresserad av.

Just nu prenumererar jag på 42 bloggar.

Plus nått dussin kommentarsflöden. Det är inte längre endast det jag vill veta. Det är inte längre jag som styr över vilken information jag blir matad med. Det är inte den utopi av perfekt information jag en gång vill uppnå. Det är en börda, precis som tv:n blev. Det är en ändlös flod av intryck, information, nyheter, åsikter.. bättre kvalitet än massmedia förvisso.

Men det är för mycket.

Så jag försöker hitta bloggar som jag kan rensa ut. Piratpartiet live var given, men sen tar det stopp. Hur jag än letar och vrider och vänder på det så har alla bloggar jag prenumererar på ett existensberättigande. Runt hälften har med webbdesign, SEO eller wordpress att göra, och att ta bort dem skulle skada min (förvisso obefintliga) karriär. Några är bra att ha, andra praktiska, ett fåtal riktigt jävla bra.

Som sticker ut ur bruset.

Kanske borde jag helt enkelt begränsa min tillgång till flödena. En lösning som många har provat tidigare och som jag förkastat som teknikfientlig. Informationsåldern är ju här, varför stänga sig ute från den? Varför inte omfamna den, och utnyttja den till sin fulla potential? Ta del av allt samtidigt, överallt, hela tiden. Delta, skapa kontakter, utöka sitt personliga nätverk, umgås, allt på en gång.

Jag vill inte ha det just nu. Nu ska jag plugga.

*Inträder radiotystnad*

I spåren av denna nyhet följde givetvis en häftig debatt. Eller debatt och debatt, nästan alla inlägg jag har läst säger i princip att sj har gjort fel. Diskussionen har kommit att handla om hur onda sj är, att de registrerar hur folk reser och överlämnar det till Staten som gör alla möjliga onämnbara saker med informationen de får, typ. Men är sj verkligen så onda?

Till att börja med pratas det om SJ som om de vore samma sak som Staten. Det är de inte alls. SJ AB, ett företag. Det är inga statliga spioner som granskar din biljett och kastar av folk som står på deras svarta lista. Det är vanliga konduktörer som jämför ditt ansikte med en liten suddig bild, precis som på ica.

Och vad spelar det för roll att de granskar ändå? Internetbutiker brukar be om namn och personnummer om man vill betala med faktura. Alternativen brukar vara att pröjsa via internetbanken eller med kort. Oavsett så vet Den Stora Farliga Staten var du har handlat. Alltså kan kan inte vara ID-kravet som är fel.

Jag har dock inte hittat någon information om huruvida och i så fall hur länge de sparar uppgifterna. Och om sj gör det i onödan gör dom helt klart fel. Men för att kolla identiteten räcker det med att namnet trycks på biljetten alternativt får du ett kontrollnummer som tillsammans med ditt namn lagras i en databas som inte är kopplad resan. Det finns hur många sätt som helst att lösa det på utan att lagra resan, så det är omöjligt själva identitetskravet vi är emot.

Ett av argumenten till googles/facebooks försvar gentemot FRA brukar vara att det är skillnad på att knulla och bli våldtagen. Samma sak torde gälla även i detta fall, det är nämligen ytterst frivilligt att åka med SJ. Ändå har ingen tagit upp det argumentet än. Hyckleri?

Argumentet om att SJ har monopol har också dykt upp då och då, det har dom inte alls. Det finns flyg, buss, bil, båt, cykel, fötter. Dessutom finns det fortfarande anonyma biljetter hos SJ. Du kan köpa direkt på tåget och jag vet att man i alla fall i mälardalen kan köpa biljett i automat på stationen. Alltså är det inte att dom gör det i monopolställning som är fel.

Så vad har SJ gjort fel? Det har dom inte. Det handlar inte om att sj har gjort fel utan om att vi helt enkelt inte gillar det dom gör. Det är inte samma sak. Inte alls. Precis som att vi är missnöjda om motståndarlaget vinner, även om dom vinner helt enligt spelreglerna.

Är du missnöjd med SJs policy, åk något annat. Men gnäll inte om att dom gör fel.

Andra bloggar om: sj, personliga biljetter, övervakning, kontrollsamhället

God kväll, Gardell!

Du skriver i sydsvenskan om hur en anonym person som har hotat dig går fri. Du skriver om hur människor så fort dom får chansen att vara anonyma blir en okontrollerbar pöbel som förstör allt i sin väg. Du skriver om hur den fantastiska möjligheten att vara anonym på internet bör tas bort på grund av detta.

Det är inte anonymiteten som är problemet, det är människorna bakom. Precis som du också hävdar. Men tror du verkligen att den/dem som hotat dig kommer att försvinna i tomma intet om dom inte får vara anonyma? Det är inte hoten i sig som är problemet. Utan möjligheten att hotet kan bli verklighet är det lika harmlöst som att råna en bank med en smörkniv. Visst kan jag förstå att det är obehagligt, men personen bakom hotet kommer alltid att finnas kvar. Anonym eller inte.

Din synpunkt i ditt andra inlägg på din “blogg” (se 19 maj) om att homosexuellas upprättelse kom till just genom öppenhet är förvisso en fin berättelse. Men att det är bra att vara öppen har ingenting med att tvinga folk att inte vara anonyma att göra. Snarare är de varandras motsats. Tänk dig själv vad som hade hänt om homosexuella kunde tvångsavslöjas innan de själva valde det. Hade det lett till en revolution redan på medeltiden? Nej, men oräkneliga bögar hade bränts på bål, utan en chans att ärofullt försvaras av sin familj.

På din “blogg” (se 18 maj) avslutar du med ett listigt knep, som ärligt talat äcklar mig. Du nekar dem som försvarar anonymitet rätten att vara anonym? Om någon sida i diskussionen inte ska få vara anonym så är det du. Ändå är det din mail jag inte kan hitta på din hemsida. Ändå är det du som tycker att man ska gå via din agent för att få äran att prata med dig. Ändå är det du som vurmar så vackert för öppenhet…

Hycklare är vad man kallar sådana som dig.

Med all välmening
Andreas Hultgren
http://cynism.se
andreas[at]cynism.se

P.S. Svara gärna i en kommentar eller maila mig. Jag är alltid öppen för diskussion, och har en offentlig mailadress

Jag läste nyligen på någon blogg som jag antagligen hittade vi Piratpartiet Live eftersom jag inte lyckas hitta bloggen igen där någon klagade på någon annan (har för mig att f! (hatar den akronymen) var inblandade) att vederbörande gick med (eller nått sånt) i piratpartiet fast än vi består av 83% män (patriarkala strukturer nämndes säker någonstans). Jag kan inte minnas en enda kvinna under 23 som tagit emot ett flyblad. Överhuvudtaget ÄR det få kvinnor som verkar vara intresserade. Konspirationsteorier och “allt är deras fel” i all ära, men är kvinnor inte intresserade så är det knappast partiets fel. 

Btw, varför har inte google en sådan funktion? “sök endast besökta hemsidor”… alla vet redan att dom har tillgång till mer eller mindre alla internetanvändares besöksdata. Varför inte utnyttja den?

Jag har hittills varit en av dem som förespråkar att piratpartiet behåller sitt namn och inte PK:ifierar det för att göra gamla tanter glada. Att sticka ut är helt klart bättre än att sticka in. Sen står jag där på sergelgatan och funderar på vad jag skulle svara om en av alla dessa turister fick för sig att fråga vad jag delade ut. “Pirate party”, hur seriöst låter det egentligen? Känns mer som ett gäng lajvare som rejvar ute i skogen än ett politiskt parti. Kanske blir väldigt många väldigt avskräckta av namnet ändå?

Någon kommenterade också på någon blogg att våra motståndare kommer att ta varje chans att kritisera och smutskasta oss pga vårt namn. Jag anser dock att det är bättre än om våra egna kritiserade oss för att vi bytt namn. Det spelar ingen roll om vi så byter politik, våra motståndare kommer ändå alltid vara motståndare; det ligger liksom i sakens natur.

Också reaktionerna… Idag har jag fått mött alltifrån “men oj Piratpartiet, HIT för fan!” (5 meter senare) till “nä”, med ett glatt leende. Just “nä” fascinerar mig. Inte ett “nej tack” eller ens ett “å fy fan” utan “nä”… wtf? Överhuvudtaget var det många som svarade nej utan att veta vad jag höll i handen. Jag ska inte hyckla, när jag är civil vill jag inte få propaganda stoppad i min hand. Hur löser man det?

För övrigt gick dagens utdelning hyfsat, men det var kul ändå.

Eller i klartext: Om Israel anfaller “Hamas” (Palestina) så blir de glada och araberna får ont. Om Hamas anfaller Israel så blir de glada och judarna får ont. Om båda anfaller varandra får båda ont men ingen blir glad. Om ingen anfaller blir båda lite småputta ändå eftersom den andra sidan har fel frisyr, men det går över efter ett tag.

Ta även med i beräkningarna att ett anfall dessutom ökar risken för ett motanfall, vilket kan översättas som att om båda anfaller får båda skitont.

Vem är då klokast?

Andra bloggar om palestina, israel, hamas, judar, araber, fångarnas dilemma

Manifestationen var helt enkelt ganska patetisk.

Var tanken att visa politiker och andra medborgare att det faktiskt finns folk som är emot FRA-förslaget? I så fall tror jag inte att vi lyckades. Vad vi möjligen visade var att det i sverige, eller kanske i Stockholmsområdet, finns ungefär elva pers som bryr sig, varav fyra anordnade partyt, sex var pirater och en var en stackars pensionär som bara ville sitta någonstans och läsa sin metro.

Därför undrar jag vem i helvete talarna (rick, christian och anna) talade till. Det mesta av vad de sa var sådant som vi pirater själva mumlar i sömnen. Med undantag för ricks avslöjande var det intet nytt under solen. Så vem talade de på? Ärligt talat, tror någon av er som var där att en enda av dem som kvart i två fick en lapp i handen ställde in sina planer för att beskåda en handfull pirater? Tror ni att någon blev så hänförd av den enorma folksamlingen att hen kände sig tvungen att stanna och lyssna?

Men jag skyller absolut inte på talarna. Jag beundrar alla som vågar låtsas att de kan och vet mer än en hel folkhop. Det jag dock frågar mig själv, och er, är: vem brukar manifestationer vara till för? Det är ju knappast så att folk bestämmer sig för att demonstrera innan de vet vad det handlar om. Nej, de skaffar sig en åsikt sjävla. De flesta gillar nämligen inte att få en åsikt påprackad på sig. De föredrar att få den uppsmygd i röven med hjälp av media.

Jag har dock ett bidrag, en tanke, till det av mig precis upptäckta problemet. Målet borde vara att prata med så många potentiella anhängare som möjligt. Egentligen borde alla vara potentiella anhängare men man måste prata med dem när de vill lyssna. Därför anser jag att en manifestation inte är det bästa medlet eftersom mycket få förutom redan konverterade befinner sig där. Man borde ta sig till dessa potentiella röstare istället för att be dem komma. Jag hörde det pratas om dreamhack, och det låter som en utmärkt idé. Jag känner flera medgamers som delar samma grundläggande värderingar men som inte vill “slösa” en röst på piratpartiet.

På väg hem språkade jag med en kompis som bekräftade mina erfarenheter om allmänhetens okunnighet. Det är lätt att tycka att det är uppenbart hur fel FRA-förslaget är när man är bloggaktiv men faktum är att många inte ens vet vad det är. Eller vad det verkligen innebär. En väldig massa folk skänker inte ens kontrollsamhället en tanke. Det är mycket viktigare om de får en tusenlapp mindre i skatt eller en hundring mer i bidrag. Integritet kommer i andrahand, just eftersom de inte vet vad avsaknaden av den kommer att innebära.

Vi borde prata med andra, inte samlas för att prata med oss själva. Då kan vi lika gärna anställa ett eko.

Bör dock tillägga att det var skitkul att träffa er bakom bloggarna. Emma och josh var där som planerat samt mia*. Det hade varit ännu roligare att träffa drf men han failade visst.

Hoppas jag blir begriplig. Är trött som fan men jag kände att jag borde skriva något samma dag (vilket jag nästan lyckats med).

Det är då man börjar fundera. Vad är egentligen dessa myntinkast från helvetet bra för?

Vad är mynt överhuvudtaget bra för? De används fan bara till att lösa ut kundvagnar samt till att köpa en cola i skolans cafeteria. Möjligen också som barlast i plånboken. Den enda reella nytta de gör är att hålla alla myntsamlare sysselsatta så att de inte börjar hänga på gatorna, slåss och vara allmänt ohyfsade.

Åter till kundvagnarna. Jag har fått för mig att tanken en gång var att förhindra stöld. Vid närmare eftertanke är det dock ganska otroligt. Visst kanske förlusten av en femma skulle avskräcka lite om man funderar på att sno en kundvagn men va fan, man får ju med sig femman hem. Hur jävla avskräckande är det? Väl hemma kan man ju banka ut myntet hur mycket man vill.

Nej, stöldskydd är inte troligt. Vad kan då vara orsaken? Folk kanske tar med sig flera vagnar in i affären så att det blir fullt. En avgift skulle ju då fungera eftersom bara överklassen skulle kunna ta med sig flera vagnar in. Fast då borde nog en högre pantavgift vara på sin plats.

Ett knivigt problem det här. Vid närmare eftertanke är närmaste ICA fullt av kniviga problem. Hur kommer det sig till exempel att den avdelning som har flest övervakningskameror per kvadratmeter är ost och korv-disken (en sanning med modifikation, bearnaisesåsen finns ju där också)? Att kondomer och rakblad är inlåsta i samma låda kan man väl förstå men ost är väl knappast nummer ett på snattarnas most wanted-lista?

Jag tror att ica-cheferna helt enkelt är i maskopi med myntsamlarna, vilka som bekant planerar att en dag plötsligt förgöra sina antagonister frimärkessamlarna genom att ställa sig med skägget i alla brevlådor.

Har du något bättre förslag kanske?

En sak som jag dock inte förstår är hur man kan säga att en annans åsikt är fel, bara för att man själv tycker så, och sedan hävda att ens egen åsikt är rätt. Är inte det irrationalitet per definition?

Hätskt är nog en underdrift eftersom jag råkar gilla sällan använda ord. Till saken hör att vi alla gillar att diskutera men vi diskuterar på olika sätt. Punkaren har aldrig erkänt att han har fel och föredrar att anmärka på sin motståndares intelligensnivå. Läraren är inte expert på argumentationsteknikens alla områden och föredrar praktisk diskussion, till skillnad från mig som är en smula cynisk, argumenterar emot där det går och vill ha rationella, objektiva lösningar.

Frågeställningen i den första meningen är mer komplex än vad man först anar vid ett flyktigt ögonkast. Först och främst är det mycket osannolikt att fiskjäveln skulle förstå frågan. Hittills har fiskar nämligen inte visat sig ha så stor språkförståelse när det kommer till det svenska språket. Och om kattmaten skulle förstå frågan har den hittills aldrig svarat på nån fråga vilket betydligt minskar sannolikheten för önskat resultat.

De flesta svarar på detta problem genom att helt enkelt anta att fisken faktiskt kan och kommer att svara. Men tänk själv, om du lärde en guldfisk att prata och fundera över meningen med livet, skulle den svara samma sak som om den inte blivit lärd? Sannolikt inte. Ur detta kan vi dra slutsatsen att man inte kan ha en mening med livet, förutom den man är skapad för, utan att kunna fundera över meningen med livet. En guldfisks mening är alltså att simma runt runt i en skål.

Naturligtvis borde man kunna tillämpa detta på människor också. Vissa är ju ganska lika denna guldfisk. De simmar runt runt, dagarna i ända. En cirkel som börjar och slutar i en säng och däremellan arbetar och äter de. En öl slinker förbi framför sporten på helgerna. Möjligen har de avlat fram ett och annat yngel och är därmed på god väg att fullfölja sin mening med livet. Eftersom de aldrig har ifrågasatt sin mening i livet måste deras mening vara det de är skapade för; meningen med en guldfisk.