God kväll, Gardell!

Du skriver i sydsvenskan om hur en anonym person som har hotat dig går fri. Du skriver om hur människor så fort dom får chansen att vara anonyma blir en okontrollerbar pöbel som förstör allt i sin väg. Du skriver om hur den fantastiska möjligheten att vara anonym på internet bör tas bort på grund av detta.

Det är inte anonymiteten som är problemet, det är människorna bakom. Precis som du också hävdar. Men tror du verkligen att den/dem som hotat dig kommer att försvinna i tomma intet om dom inte får vara anonyma? Det är inte hoten i sig som är problemet. Utan möjligheten att hotet kan bli verklighet är det lika harmlöst som att råna en bank med en smörkniv. Visst kan jag förstå att det är obehagligt, men personen bakom hotet kommer alltid att finnas kvar. Anonym eller inte.

Din synpunkt i ditt andra inlägg på din “blogg” (se 19 maj) om att homosexuellas upprättelse kom till just genom öppenhet är förvisso en fin berättelse. Men att det är bra att vara öppen har ingenting med att tvinga folk att inte vara anonyma att göra. Snarare är de varandras motsats. Tänk dig själv vad som hade hänt om homosexuella kunde tvångsavslöjas innan de själva valde det. Hade det lett till en revolution redan på medeltiden? Nej, men oräkneliga bögar hade bränts på bål, utan en chans att ärofullt försvaras av sin familj.

På din “blogg” (se 18 maj) avslutar du med ett listigt knep, som ärligt talat äcklar mig. Du nekar dem som försvarar anonymitet rätten att vara anonym? Om någon sida i diskussionen inte ska få vara anonym så är det du. Ändå är det din mail jag inte kan hitta på din hemsida. Ändå är det du som tycker att man ska gå via din agent för att få äran att prata med dig. Ändå är det du som vurmar så vackert för öppenhet…

Hycklare är vad man kallar sådana som dig.

Med all välmening
Andreas Hultgren
http://cynism.se
andreas[at]cynism.se

P.S. Svara gärna i en kommentar eller maila mig. Jag är alltid öppen för diskussion, och har en offentlig mailadress

Naturligtvis var jag tvungen att prova detta högteknologiska underverk men blev snabbt besviken på den patetiska hastigheten. Allt det här är ganska ointressant och har inte med min poäng att göra men jag noterade att lådan drogs av inte en utan hela åtta vajrar. Jag är övertygad om att var och en av dessa vajrar skulle klarar den eminenta uppgiften att dra överklasspensionärer alldeles själv.

Och det är just det som är poängen. Om en vajer går av så finns det sju kvar som tar över arbetet. Vajrarna tycker säkert att det är meningslöst att bara hänga där varje dag när dom andra inte skulle märka om hen gick bort, men om alla bestämde sig för att dra ut på upptäcktsfärd skulle hissen gå ett abrupt slut tillmötes.

Ganska ofta, när jag får ett infall att skriva något på denna blogg, händer det att jag skiter i det. Varför? För att det finns så många andra vajrar som redan har skrivit exakt samma sak. Faktum är att oavsett vad du vill skriva så finns det någon som redan har skrivit mer eller mindre samma sak.

Varför ska jag skriva samma sak igen? Vad kan jag tillföra? Skulle någon verkligen bry sig om jag yttrade mig eller föll ihop och dog? Jag har ingen unik läsarskara som inte följer de andra bloggarna. Jag utgår ifrån att alla som läser min blogg redan läser emma, rick och drf (om du inte gör det, gör det NU).

Men som sagt, vi må alla vara kuggar av varierande storlek och oumbärlighet i ett enormt maskineri, men om tillräckligt många går hem och sover slutar maskinen att fungera.

Det är liksom poängen med hela internet.

För de som har missat det kan jag tillkännage att FRA-dagen inträffar idag. Vissa firar detta genom att posta massor av meningslösa ord, ibland i en lite mer kreativ ordning. På nått sätt väntar de sig att någon annan än de i sin klubb för invärtes beundran ska bry sig. Själv skulle jag vilja se nån form av mer handgriplig protest. Mitt bidrag i soffpotatisarnas motståndskamp, hittat hos Sargoth som hittade det någon annanstans:

All politics stink. Even democracy stinks. Imagine if our clothes were selected by the majority of shoppers, which would be teenage girls. I’d be standing here with my bellybutton exposed. Imagine deciding the dinner menu by family secret ballot. I’ve got three kids and three dogs in my family. We’d be eating Froot Loops and rotten meat.

But let me make a distinction between politics and politicians. Some people are under the misapprehension that all politicians stink. Impeach George W. Bush, and everything will be fine. Nab Ted Kennedy on a DUI, and the nation’s problems will be solved.

But the problem isn’t politicians — it’s politics. Politics won’t allow for the truth. And we can’t blame the politicians for that. Imagine what even a little truth would sound like on today’s campaign trail:

“No, I can’t fix public education. The problem isn’t the teachers unions or a lack of funding for salaries, vouchers or more computer equipment The problem is your kids!”

Kanske något att tänka på när ni beskyller politikerna för korkade åtgärder så som FRA-förslaget. Jag tänker inte anstränga mig att skriva något mer kreativt eftersom jag just nu har fastnat på xkcd. Med risk att det är gammalt, men om du är det minsta lik mig (cynisk/matematiker/programmerare/nörd) så kommer du att älska siten. Go there, omedelbums!

En annan anledning till att jag inte tänker anstränga mig är att jag sitter med en träningsvärk från helvetet. Exakt varenda jävla muskel värker. Från nacken till händerna till vaderna. Missförstå mig rätt; träningsvärk är möjligen den bästa känslan som finns men inte när man ska gå ner för en trappa och känner sig lika smidig som ett bankvalv med stelopererade höfter.

Vad kan ha orsakat ett sådant enormt lidande undrar du? Parkour är svaret. Jag var alltså på min första riktiga parkourträning i söndags, och jag behöver uppenbarligen göra det oftare. För er som är födda bakom farstun och inte orkar använda wikipedia så är parkour en filosofi och “sport” som kort sagt går ut på att övervinna alla hinder. Så om nån ser ett gäng dårar skutta omkring i Stockholms innerstad en söndagseftermiddag så finns det viss risk att jag är en av dårarna.

Via forumet där många parkourutövare samlas länkade någon i förbifarten en länk. Jag är helt förtrollad, för att använda ett ganska fånigt uttryck. Inte för att överdriva, men det finns viss risk att Mirror’s Edge kommer att bli det bästa First Person-spelet evaahhh. Jag hoppas i alla fall att DICE ror hem projektet.

Det var i förmiddags vid tiotiden som han först observerades spritt språngande naken och kort därefter fanns insatsstyrkor på plats. Polisen är mycket förtegen om incidenten men enligt rykten kan ett motiv vara att “CSS Naked Day” inträffade idag.

Experter bedömer drf som mycket farlig och råder alla surfare i närheten att hålla fönster och dörrar stängda samt att de tvättar tangentbordet noggrant med jämna mellanrum.

Ett ögonvittne som cynism.se har talat med beskriver det hela som “Naken i blodblandad geggamoja, känns inte okej”.

Medlare har försökt få drf att ge upp men enligt uppgift tänker han inte klä på sig förrän imorgon.

Själv är jag så begeistrad att jag väljer att följa hans exempel. Bort med alla properties!

1. Dupontarnas överbetalda hallickar hos Albihns låter alltså meddela att drf ska överföra sin domän till dUpoNT senast imorgon, annars får han smisk. Om vi antar att det faktiskt vore möjligt trots iis.se’s allmänt erkända krånglighet så demonstrerar deras brev en oerhörd trångsynthet. De har naturligtvis aldrig tänkt att betala för sin domän. Sannolikt har de helt medvetet gett fullständigt fan i att registrera samtliga möjliga domännamn innehållande “teflon”.

Så hur kan man anse att man har rätt till en domän utan att köpa den? Hur kan man ens påstå något så urbota korkat? Jag som trodde att det vara samma sorts folk som anser att man inte ska kunna få någonting gratis…

2. Om de nu mot all förmodan verkligen har tänkt igenom sitt utpressningsbrev så kommer nästa tanke likt ett utpressningsprev på posten. Om man trademarkar en produkt med namnet “a”, kan man då claima alla domäner som innehåller bokstaven a? Nu kanske just a inte är så troligt att det blir godkänt men ta vilken jävla bokstavskombination du vill som exempel. Det är ohållbart att påstå att alla namn som innehåller ett annat namn ska tillfalla ägaren av det andra namnet.

Känns som om ett enormt tankefel gömmer sig här någonstans…

Den främsta kritiken ligger nog egentligen i att WoW tar väldigt mycket tid och är jävligt meningslöst.

Ska du säga.

Hur många timmar brukar du ägna åt att blogga eller läsa bloggar per vecka? Media Culpas undersökning är ganska skrattretande på den punkten. 1 timma per vecka tror de att en genomsnittsbloggare tillbringar vid bloggar. Jag skulle nog gissa på minst det dubbla per dag om man ser till riktiga bloggare. Så vad är egentligen skillnaden i att blogga jämfört med att spela WoW? Egentligen.

Att WoW är meningslöst ska du inte heller försöka med. Seriöst, hur många blir, utan att de anstränger sig ett piss, kontaktade av antingen ett företag som vill sponsra deras bloggande eller av en tidning som vill ha dem som skribent? Dream on din jävla tönt. Du kommer aldrig gå plus på att blogga om du inte jobbar häcken av dig eller råkar vara valfri kändis kusins bästa kompis. Vill man ha egen domän kostar det dessutom lika mycket att blogga om året som att spela WoW i ett kvartal. Förvisso något billigare men i alla fall.

Sen så måste bloggare ha ännu mindre liv än en WoWare. I WoW kan man åtminstone ganka andra och skryta med sina epics. Hur många bloggare finns det inte vars blogg i stort sett bara läses av bloggaren själv, dennes katt samt en olycklig elektriker som sökte på “koppla el, x, n, l“. I WoW måste man till och med lära sig att skriva som alla andra för att inte bli stämplad som en n00b. Det sätter åtminstone lite press på språkanvändandet. Va fan, bloggare kan som bekant inte ens skilja på de och dem.

Till sist får vi inte glömma att WoW är Det Eviga Samtalsämnet™. Oavsett när, var, hur eller om du träffar en WoW-lök är han (jag VET, det finns kvinnliga lökar också) redo att diskutera den minsta detalj av spelet ur varje möjlig synvinkel. Det är också enkelt att veta när han inte håller med eftersom frekvensen av invektivet n00b ökar kraftigt. Bloggare är däremot tråkiga som fan att prata med. Antingen har de redan skrivit av sig på bloggen eller så har de finslipat alla argument och avväpnar sina motdebattörer i ett enda slag. Inget av dem är särskilt spännande.

Hur jävla mycket kan det förresten finnas att skriva om? Ge upp för fan. Med tanke på antalet bloggar som finns så är det ju nästan säkert att någon annan redan har skrivit det du just tänker skriva. Någon annan har säkert redan skrivit det här också. Skit.

Om någon förolämpar dig kan du naturligtvis ta åt dig eftersom någon ifrågasätter vad du är värd. Om jag förolämpar din kompis kan du inte ta åt dig överhuvudtaget. Du kan inte säga att du mår dåligt över att jag mobbar din kompis. Du kan däremot må dåligt över att du inte ingriper. Ångest kallas det för; förmågan att inte bestämma sig.

Lika lite kan du ta åt dig om jag förolämpar en grupp du råkar tillhöra. Det är faktiskt helt upp till dig att välja vilken grupp du tillhör, även kön. Då menar jag naturligtvis inte att du ska byta kön utan att det är upp till dig om kritiken gäller dig. Om du inte instämmer i generaliseringar så finns ju inte kritiken. Annars instämmer du ju i generaliseringarna och följaktligen är kritiken relevant.

Vad jag närmast har i åtanke är deeped (via drf) som gav sig in i strid med "knallpulverfeminister". Eller snarare, jag syftar på dessa feminister. En av dessa idioter skapade en diskussion där hon ifrågasatte en bild i någon av den oändliga mängden skittidningar. Hon hävdade att lagstiftning borde finnas för att hon ska slippa "utsättas för [sådana] förnedrande bilder". Faktum kvarstår att hon inte är förnedrad på något sätt. Inte ens nästan. Det framgår i alla falla inte av hennes kommentarer att det skulle vara hon som framträdde på bilden.

Så hur kan hon vara förnedrad? Det hon faktiskt hävdade var att hon inte klarar av att titta bort när det dyker upp en, enligt henne, förnedrande bild i en tidning. Att använda det som argument för att förbjuda alla sådana bilder är en aning ohållbart. Annars tycker jag att man ska förbjuda idioter som henne att leva eftersom jag inte klarar av att låta bli att svara med sarkastiska inlägg och därför förlorar dyrbar tid. Så trevlig världen skulle bli då.

1. Nummer ett på min lista är uppenbar. Alla som har något som de absolut inte tänker ge en chans. Det är möjligtvis okej om man redan gett det en chans och det inte kommer att ändra sig men att hata saker bara för att man kan? Jag tror alla hatar folk som tillsynes vägrar tänka klart men ändå har de grundlösa fördomar som de vägrar släppa, trots att de vet att de är fördomar. Lova att döda mig om jag någonsin blir sådan, okej?

2. Den naturliga följden blir då konsten att inte tänka klart. Jag lyckas förvånas varje gång jag stöter på ännu en idiot som har stängt in sig innanför en mur av dumheter och vägrar gå utanför den eller ens titta ut. Detta trots att muren är tusen år gammal och var i dåligt skick redan när den uppfördes. Efter konstant smutskastning från alla som får syn på muren är den lagad och lappad många gånger och störtar samman bara av att någon tittar konstigt på den. Innehavaren kommer ändå aldrig att erkänna detta uppenbara faktum, trots att denne ligger under en hög med grus.

3. Sådana här listor. Visst, de funkar ibland i underhållningssyfte så länge skribenten inte är seriös. Tyvär är sällan så fallet. Dessa listor tjänar bara till att exponera de som hör till ovanstående kategorier. Man skulle ju kunna anta att de som blivit exponerade blir utfrysta och nedtrampade i smutset men så enkelt är det inte ty detta fenomen sprider sig snabbare än dåliga nyheter. Alla läsare tappar plötsligt allt förnuft och sällar sig till skaran av fördömande idioter.

4. Modebloggar och allt som har med bloggarens kläder och skor att göra. Finns det något mer meningslöst på denna jord? Vem bryr sig om vad de shoppade senast för sin morsas pengar, hur fina hennes (inse, det finns inte en enda modeblogg där bloggaren inte är tjej, tant eller bög) skor är eller hur röd hennes nya svindyra väska är. Dessa kommer att orsaka världens undergång. Jag som trodde att dödsstraff var infört för länge sedan.

5. Navelskådarna har absolut inget att tillföra världen. Det enda de skriver om är sin frukost, lunch, middag, sin katt och förstås en oändlig lista på varför just de har det sämre än alla andra. De borde åtminstone kunna skriva det för att komma till en slutsats eller lösning på sitt problem. Men nej, de ska inte ens skriva underhållande. Som om inte detta under av tråkighet och meningslöshet vore nog ska de dessutom skriva för sig själva. De skriver en jävla dagbok och låter andra läsa den. Det är sådana som gör att folk tittar snett på en om man råkar nämna att man har en blogg. Nästa gång jag råkar hitta en sådan sida ska jag… lämna sidan.

6. Fundamentalister, tillskillnad från modebloggarna och navelskådarna har faktiskt en åsikt! Tillskillnad från "de som inte kan tänka klart" har de stängt in sig innanför en riktigt ordentlig mur av välgrundade åsikter. Tyvärr hör det till murars natur att de inte gör ett dugg nytta när de är nedgrävda. Åsikterna är vanligtvis hämtade från godtycklig gubbe med ansiktsbehåring, vilket han har pga. att han grubblade så mycket att han aldrig hann raka sig.

Efter att han hade tillbringat hela sitt liv med att fundera på sin tids stora problem har åtskilliga filosofer tagit över där han slutade. Många filosofer gick åt då livslängden sjunker drastiskt om man kvävs av sitt eget skägg. Efter nästan 200 år och ungefär lika många stora tänkare har ismen kritiserats och förbättrats så mycket att det inte längre finns något att klaga på. Efter allt detta funderande har de lyckats med en bedrift - rakapparaten.

7. Twinglyister. I och med intåget av Twingly öppnades massor av fantastiska (läs "en halvtaskig") möjligheter för bloggare att bli belönade med en länk när de länkar en artikel. Vissa har dock svårt att hantera detta teknikens under. Möjligen för att de blev så begeistrade men troligen för att de är kompletta idioter. De saknar all respekt för sina läsare. Sannolikt vill de bara ha så många unika läsare som möjligt och skiter i om de någonsin vågar komma tillbaka efter sin ögonoperation. Eller så är de i konspiration med optikerna.

Jag kan inte riktigt se vitsen med att få folk från en artikel vilka sedan inte ens kan läsa texten för att den är mer färgglad än en julgran i kalle ankas julafton. Om någon efter erfoderliga säkerhetsåtgärder ger sig på att läsa ändå är det ingen mening för denne att klicka på en länk eftersom han inte har en jävla aning om vart den leder. Fast man får ju fin statistik.

8. Mig själv. Hur fan kan jag skriva sån här vedervärdig smörja? Utan ett enda vettigt argument som stöder mina teser klankar jag ner på allting i bloggosfören som går att trycka ner lite till. Detta under förevändningen att skriva en likadan lista som alla andra, utan att skriva en likadan lista som alla andra. Så jävla genomskinligt. Halten av svordomar skulle orsaka en svårare hjärtinfarkt hos läsare 50+. Nästa gång jag får syn på mig själv ska jag lära honom hur man skriver på riktigt.

[titel]
Raggoparden
Blogge
Tjärhovsplan.se
Edit: Blogge har svarat nu. Blev dock inte riktigt lika kul som jag hade hoppats. Fast den handlade om ungefär vad jag trodde.
Edit 2: Även raggoparden har svarat nu.
Edit 3: Tillsist har även [titel] svarat med ett nästan lika hatiskt och sarkarstiskt inlägg som mitt.

Andra bloggar om: 8 saker, fundamentalister, skit, satir, intressant.se

Innan jag börjar vill jag bara tydliggöra att jag inte avser att på något sätt nedvärdera de bloggar jag tar som exempel. Cynisk som jag är, framställer jag bara faktum, hur dåliga de än må vara. Och detta är vad jag anser vara cynism, vare sig "ne" (kommentar #4) vill eller inte.

Efter att ha funderat fram och tillbaka en stund har jag kommit fram till att jag ska efterlikna "Big-5-systemet". Alltså ett antal olika kategorier vilka varierar på en endimensionell skala från den ena egenskapen (bokstaven) till den andra. Varje kategori bör sålunda vara helt fristående eftersom de egenskaper som skulle påverka varandra i sånt fall har en gemensam egenskap högre upp i hierarkin. De kategorier jag kommit fram till är följande:

• U/I - skriver utifrån vad som sker Utanför eller Inuti sig själv
• A/S - skriver om Andra eller sig Själv
• F/L - är Fanatiker för sitt parti/sin åsikt eller Likgiltig
• R/T - använder Relevanta länkar eller för att spamma Twiggly
• K/Å - skriver för att förmedla Kunskap eller sprida sin Åsikt

Genom att kombinera dessa får man en "kod" som består av fem bokstäver. Genom att använda olika stora bokstäver samt specialtecken kan man öka eller minska betydelsen av varje kategori. En skala över kategorin U/I skulle alltså se ut så här:

|U|—–U—–u—–(u)–x–(i)—–i—–I—–|I|
En bokstav omgärdad av "|" innebär att det är den huvudsakliga kategorin och används endast en gång i "koden" medan "()" markerar att egenskapen väger över obetydligt. "x" är precis i mitten, liten bokstav ~75%  på skalan och stor bokstav är betydande. För att du ska kunna kategorisera någonting överhuvudtaget borde jag dock förklara vad kategorierna står för först.

Den första kategorin, U/I, är också dem jag anser mest framträdande på alla bloggar. Den indikerar huruvida bloggaren utgår ifrån egna erfarenheter och intressen eller om skribenten enbart läser och kommenterar DN/SvD/AB/Expressen dagarna i ända. Till de senare hör även sådana som enbart/ofta kommenterar andras bloggar eller endast skriver för att tillfredställa sina läsare. Huruvida man tycker någon av dessa egenskaper är dåliga är väl upp till var och en. BetaAlfa är exempel på en blogg vars inlägg oftast enbart refererar till händelser utanför skribentens sfär.

Till skillnad från föregående kategori avser A/S vad bloggaren skriver OM. Hata såna som skriver om sin frukost, kläder, skor, mode, shopping etc. Seriöst, vem fan bryr sig? De bara smutsar ner min skärm med sin ändlösa okunskap om resten av världen. Likförbannat är det deras fulla rätt att skriva det. I den andra änden av skalan finns dock det som vanligtvis refereras till som bloggosfären. De som faktiskt har åsikter om något annat än sina skor och skriver för fler än sina släktingar. Tänker inte ge något exempel här då jag kommer att råka förolämpa nån.

F/L, som kommer därefter, beskriver hur involverad i politik författaren är. Det finns vissa som i nästan alla av sina inlägg ska upplysa omvärlden om hur bra den egna ismen är. Ironiskt nog är det dessa som hatar varandra mest. Typexempel är Blogge och Tjärhovsplan. Den förra ska ständigt framhålla hur jävla bra liberalismen är medan alla andra ismer så ofta används i negativa samanhang att trogna läsare till slut även de ogillar ismerna. Tjärhovsplan, som är kommunistisk, har istället fastnat i gamla mossiga idéer som var föråldrade redan när den skäggiga tysken kom på dem. Båda försöker vara så olik den andre men skulle kategoriseras ganska lika av mig. Med Likgiltig avser jag både de som skiter i höger-/vänstertramset och de som helt enkelt inte behandlar frågan. Jag anser t.ex. inte mig själv vara en extremist och politisk tillhörighet spelar ingen roll i de flesta mode-/faktabloggar.

Sen har vi förstås de eviga "Twinglyprostituerade" vilka avslöjas i kategorin R/T. De kännetecknas av att sidorna som länkas inte har någonting alls med länktexten att göra eller ens med meningen de befinner sig i. Det är uppenbart att länkarna inte är till för att låta läsaren fördjupa sig i ämnet eftersom länktexten då ska avslöja vad länken leder till. Det är möjligtvis bara sidor som tjänar pengar på att man klickar på en länk som tjänar på att göra så då man tror att länken är intressant. Jag har dock tyvärr börjat utgå ifrån att länken är totalt ointressant och läser dem aldrig. Den uppenbara motsatsen är följaktligen de som inte klämmer in en länk där det får plats och använder länkarna så att läsarna slipper bli förbannade. Opassande och Blogge är några vars länkar ganska ofta är irrelevanta med länktexten eller har mysko utvald länktext.

Sist men tydligast kommer K/Å. Kunskap är ett lite missvisande begrepp. De jag avser är de som informerar om saker. De som aldrig eller mycket sällan uttrycker sina personliga åsikter. The positvity blog och copyblogger är två utmärkta exempel på Kunskapsinriktade bloggar. Åsiktsinriktade är helt enkelt resten. Alla som skriver om politik, sin lunch eller sina privata teorier skriver för att sprida en idé, inte för att undervisa. Det här inlägget är på sätt och vis en blandning då jag redovisar en teori.

Nu till hur man använder dessa bokstäver. Man tar helt enkelt en bokstav ur varje kategori, förtydligar om man vill med gemener/versaler och trevliga tecken, sätter dem med fördel i samma ordning som kategorierna och man är klar. Genom resulterande hieroglyfer kan man då få en bild av bloggens stil. Min blogg skulle jag då beskriva som "|I|alRå". Detta betyder alltså att jag alltid utgår ifrån mina egna intressen, jag skriver om allt som intresserar mig, jag är intresserad av politik men bryr mig inte om vilken sida jag står på, när jag länkar gör jag det för att informera eventuella läsare (jag erkänner att det har hänt att jag har länkat bara för att få läsare men jag använde iaf länkarna som de är till för att användas) och jag skriver för att dela mina åsikter. 

Detta är just ett försök till en indelning så om du har några synpunkter och förslag till förbättringar får du gärna komma med dem.