Så stick över till mitt nya projekt där jag listar Sveriges fulaste hemsidor istället. Skratta lite, kommentera och berätta för dina vänner (t.ex via facebook). Nu.

Är du kvinna eller man? – Hero
Beskriv dig själv – Elite

Vad tycker du om dig själv? – Player One
Beskriv var du bor för tillfället – Rogue World Asylum

Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka? – Overworld
Favoritfärdmedel – Dreadnaught

Din bästa vän är – Sid Icarus
Din favoritfärg är – Flames of Fire

Hur är vädret? – Winterstorm
Favorittid på dagen – Dark City

Om ditt liv var en tv-serie vad skulle den då heta? – Origin
Vad är livet för dig? – Masquerade

Det bästa rådet du kan ge? – Rise
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då? – Super Steve

Favoritmat – Spacepunx
Dagens tanke – Truth of Tomorrow

Hur skulle du vilja dö? – I know the Reaper
Din själs nuvarande tillstånd – March of the Undead

Felen du kan leva med – Violator
Ditt motto – Tempus Fugit

Ta det lite lungt för i helvete. Ni har ju hela nästa år på er att önska era vänner ett gott 2010, eller ett gott liv överhuvudtaget, varför göra det nu, pliktskyldigt några timmar innan det är dags att byta kalender? Lämna datorn en stund, umgås med era närmaste bekanta eller suparpolare, titta på fyrverkerierna, öppna en flaska champange (eller mousserande vin om du gillar din plånbok utan avgrundsdjupa hål) och begrunda det faktum att ni levt ytterligare ett fantasktiskt år. Vänta två timmar tills mobilnätet hunnit kyla ner sig en smula och sen.. SEN, kan ni börja önska era bekanta ett gott nytt år.

Från mig, till er:

OJ, är det redan 2009?! Jaha…ehm.. gott nytt resten av 2009 på er!

En lövhög, okej?

Så vi satte oss ned och började fundera. Länge satt vi och funderade. Vi funderade länge. Att komma på vad en tidning ska heta är svårt. Dagar och nätter flög förbi som sekunder och år blev till dagar medan vi satt länge och funderade.

Vi fick ingen mat. Vi fick ingen vila. Vi fick ingen sömn. Vi brainstormade utan avbrott i en konstant flod av förslag och idèer utan att komma fram till ett namn värdigt denna tidning. Stormar drog förbi, istider kom och gick, en och annan meteorit utplånade hela existensen, men enträget och bestämt satt vi kvar och funderade.

Slutet var nära. Alla låg utslagna på bordet, utmattade av hunger och törst. Hoppet började ta slut. Vi hade vridit och vänt på varenda idé som någonsin blivit tänkt i ett mänskligt huvud utan att hitta något som ens nästan skulle kunna passa. Andreas hade en idé som ignorerades till döds. Johans förslag förkastades genast.

Det var då som Josefin plötsligt reste sig upp och en lampa tändes ovanför hennes huvud som om stolen slagit emot strömbrytaren. “Gradient” utbrast hon med mäktig stämma.

Och så blev det.

Jag ville vara oberoende av det förgiftade, förlamande, förbannade bruset.

I korridorens gemensamma kök står radion jämt och skvalar. Tills jag kommer in och stryper den evighetslånga floden av bajs, skräp och reklam vill säga. Jag erkänner att jag tycker att en del av musiken som manglas ut är hyfsat bra. Men den stör mig. Liksom kokande vatten också är bra, men kanske inte just i glaset jag dricker ur. Kanske någon annan gång, i någon annans temugg.

Men jag vill inte ha det just nu.

Och det är just där problemet ligger. Samtidigt som jag slog mig för bröstet och lämnade tv, radio och kvällstidningar bakom mig bestämde jag mig för att jag skulle hämta in den information jag ville ha på mina villkor. Söka efter det jag vill veta när jag vill veta det, tanka de filmer och serier jag vill se utan reklam, läsa enbart utvalda bloggar som skriver om sådant jag är intresserad av.

Just nu prenumererar jag på 42 bloggar.

Plus nått dussin kommentarsflöden. Det är inte längre endast det jag vill veta. Det är inte längre jag som styr över vilken information jag blir matad med. Det är inte den utopi av perfekt information jag en gång vill uppnå. Det är en börda, precis som tv:n blev. Det är en ändlös flod av intryck, information, nyheter, åsikter.. bättre kvalitet än massmedia förvisso.

Men det är för mycket.

Så jag försöker hitta bloggar som jag kan rensa ut. Piratpartiet live var given, men sen tar det stopp. Hur jag än letar och vrider och vänder på det så har alla bloggar jag prenumererar på ett existensberättigande. Runt hälften har med webbdesign, SEO eller wordpress att göra, och att ta bort dem skulle skada min (förvisso obefintliga) karriär. Några är bra att ha, andra praktiska, ett fåtal riktigt jävla bra.

Som sticker ut ur bruset.

Kanske borde jag helt enkelt begränsa min tillgång till flödena. En lösning som många har provat tidigare och som jag förkastat som teknikfientlig. Informationsåldern är ju här, varför stänga sig ute från den? Varför inte omfamna den, och utnyttja den till sin fulla potential? Ta del av allt samtidigt, överallt, hela tiden. Delta, skapa kontakter, utöka sitt personliga nätverk, umgås, allt på en gång.

Jag vill inte ha det just nu. Nu ska jag plugga.

*Inträder radiotystnad*

Då var det gjort, bara att ta tag i nya projekt.

Det var allt jag hade att säga idag.

Denna händelse är alltså inte vilken händelse som helst; jag söker nämligen posten som IT-ansvarig i skolans studerandesektion, HI-Tech. Det innebär att jag kommer att tala inför en riktig publik. Det kommer att krävas retoriska färdigheter och jag kommer antingen att lyckas eller misslyckas. Dessutom är det minst två till som konkurrerar om samma post. EN av dessa medtävlande består av högst formidabelt motstånd i form av nuvarande IT-ansvarig. Den andra vet jag inte vem det är. Kort sagt: det är på riktigt. Äntligen är det på riktigt!

Det är dags att visa vad jag går för.