Idag drar arbetsgivaren pengar från lönen till “sociala avgifter”, “pension” mm. Det är ett tvångssparande men där det är totalt omöjligt att veta hur mycket staten sponsrar en person vid exempelvis sjukdom, och hur mycket han själv står för.

Min tanke är att basinkomsten är en frihetsreform som gör att alla kan arbeta så mycket eller så lite de vill, och dessutom i högre utsträckning med vad de vill. Jag tänker mig dock att de flesta ändå kommer att arbeta ungefär lika mycket som idag, beroende på att de flesta vill kunna konsumera ungefär lika mycket som idag, bo kvar i huset, ha kvar bilen mm.

Basinkomsten kommer att leda till att fler vågar starta företag, en del kommer att gå ner i arbetstid, andra kommer att gå upp. Gynnar också boende i kollektiv mm. Med andra ord så kommer det att ske en del förändringar såväl rent socialt som i strukturen på arbetsmarknaden. En nivå på runt 10.000 är för hög, en nivå på 5000 är för låg, så 6-7000 ser jag som en rimlig avvägning.

Hur som helst. Basinkomst och ett socialförsäkringskonto som är med likt ett medborgarkonto ser jag som framtidens modell. Basinkomsten tror jag de flesta förstår. Det utgår helt enkelt till alla, och beloppet är också lika stort för alla. Hur skall då socialförsäkringskontot/medborgarkontot fungera?

Jo, jag tänker mig det som ett tvångssparande – men där det är tydligare hur mycket staten petar in på kontot, och när staten peter in pengar. Helt enkelt att den som jobbar mer får mer pengar på sitt socialförsäkrings/medborgarkonto än den som jobbar mindre. Därmed har den som jobbat mer möjlighet att vid arbetslöshet, sjukdom, pension och eventuella sabbatsperioder – att komplettera basinkomsten mer än den person som inte jobbat lika mycket.

Följden: Den som jobbat i många år och sen vill ta ett friår, kanske på det sättet kan komma upp i en nettoinkomst på 12-15000 under detta friår. Medan den som jobbat bara lite grand under många år kanske bara kan komma upp i ett nettoinkomst på 8-9000 kr under detta friår. Alternativt samma sak med pensionen. Den som jobbat och slitit mycket får högre pension än den som tagit det lite lugnare. Men alla får minst 6-7000 kr/mån – dvs basinkomsten.

Angående studielån/studielön

Basinkomsten kommer att fungera som en slags studielön, alternativt studebidrag, som gör att studenter knappt behöver låna nåt alls. Därvid uppstår dock en tids-orättvisa gentemot de som studerade strax innan det nya systemet tar vid. Dvs ena året kostar det uppåt 80-100.000 att studera (med lån). Nästa år behöver en student inte ta något lån alls. Den tids-orättvisan behöver hanteras på något sätt vid ett införande av basinkomst. Mitt förslag: Det behöver läggas in i budgeten att 20 procent av alla studieskulder skrivs av. Typ att den som nu har 100.000 efter basinkomsten istället får 80.000 – oavsett när skulderna uppstod.

Maila mig gärna med kommentarer: mats_h2001 (at) yahoo.com

http://robertwensman.wordpress.com/

Jag skriver om medborgarlön genom så kallad “naturresursdelning”, vilket betyder medborgarlön ur en liberal synvinkel. Idén är att alla helt enkelt bör ha rätt till det ekonomiska värdet av deras beskärda del av jorden/landet.

För övrigt tror jag att medborgarlön kommer att ha väldigt positiva effekter för samhället, ekonomin och de enskilda människorna. Här är några exempel:

1. Större tillgång till såddkapital ute i samhället, vilket skapar fler företag.
2. Minskad lönekostnad för arbetsgivare.
3. Minskad stress och utslagning av arbetslösa.
4. Fler/alla människor blir vinnare på teknik och effektiviseringar.

Vi är alla beroende av staten redan idag, helt btw. Vi behöver inte gå längre än till Hobbes för att se att det enda som hindrar andra stater från att brutalt exploatera våra kroppar för egen vinning är, typ, vår egen stat.

Fast du läste ju det inlägget. Också…

Kapitalism innebär en fri och öppen marknadsekonomi med individuella frihetsrättigheter; bl.a. rätten att äga något och att i full frihet ingå avtal. Den främsta orsaken till att detta system inte leder en ”klockren” fördelning av resurser, är att det är samma sorts (reversibelt växlingsbara) pengavaluta som används på varu-, arbets- och penningmarknaden.

I en kapitalistisk nattväktarstat bör det precis som nu, finnas en nationell valuta som är helt växlingsbar med andra staters och federationers valutor. Varje totalt självständig region inom staten bör dessutom ha en egen medlemsbaserad valuta, som kan användas parallellt med den nationella men då enbart på varu- och arbetsmarknaden. Den nationella valutan bör fritt kunna växlas mot den regionala, men den regionala valutan bör inte utan restriktioner kunna växlas tillbaka till den nationella eller till andra valutor.

En restriktion hos den regionala valutan är rimligen att den är helt kontobaserad. Pengar – även småsummor – bör alltså mycket snabbt och enkelt kunna föras över från ett konto till ett annat, men det är naturligtvis helt onödigt att de regionala pengarna skall behöva finns i form av kostnadskrävande sedlar och mynt. Varje konto reduceras varje natt med en viss procent (t.ex. 0,1 – 1 %). På de konton som inte alls används, och där inga nya pengar har kommer in, så tar pengarna alltså slut efter några år. Det är alltså ingen idé att försöka spara pengarna någon längre tid på kontot. Företagen bör alltså inte alls samla på pengar av denna valuta, utan bör snarast dela ut den till ägarna och löntagarna och genast betala leverantörerna.

De pengar som dras från medlemskontot varje natt flyttas över till medlemmens medborgarkonto. Pengarna som förs över till medborgarkontot kan före pensionsåldern bara användas för sjukvård, utbildning, vid arbetslöshet osv. På lång sikt kan därmed alla skatter och avgifter som finns inom nuvarande välfärdsamhällen slopas helt. Finansieringen av den gemensamma ”välfärden” sker istället via medborgarkonton. När skatterna inte längre behövs så är det ju många statliga och kommunala institutioner som kan avvecklas helt. Några svartjobb kan t.ex. inte finnas när alla inkomstskatter och all moms försvinner.

Alla samhällsmedborgarna använder sig sannolikt mer eller mindre av både den nationella och den regionala valutan, och var och en bedömer då vilken valuta som är fördelaktigast att använda vid olika transaktioner. Dem som däremot nöjer sig med att enbart använda den nationella valutan behöver förstås inte bli kommun- eller regionmedlemmar. Sjukvård, utbildning och allt annat kan naturligtvis även betalas med privata försäkringar och med den nationella valutan. Då den nuvarande offentligsektorn gör upphandlingar för ca 400 miljarder/år så bör detta ganska snart leda till att företag inom alla branscher vill ha mesta möjliga andelar av denna marknad. Detta kan kanske i ett inledningsskede komma att påskynda acceptansen för de regionala valutorna.

Med olika penningsystem så kommer inte pengarna att ständigt flyta över från varu-/arbetsmarkanden till penningmarkanden. Spelet på penningmarknaden blir då ett rent nollsummespel mellan vinnare och förlorare. Dem som inte alls har något intresse av att delta på spelmarknaden kan då med fördel låta bli att använda den nationella valutan mer än nödvändigt. Det regionala pensionssparandet behöver då inte baseras på börsaktier, men kan ändå vara med för att finansiera olika aktiebolag och därmed ta del av deras utdelningar mm.

På bl.a. följande webbadress beskrivs varför en valuta som både används på arbetsmarknaden och penningmarknaden inte kan bli ”klockrent” fördelad, utan tyvärr blir fördelningen istället alltid att de 20 % rikaste kommer att äga 80 % av pengarna. Med en separat valuta som enbart används på varu- och tjänstemarknaden så uppträder rimligen inte detta fenomen:
http://home.swipnet.se/~w-69487/kapitalismen.html

Medborgarkonto beskrivs på:
http://www.dsv.su.se/~torgny/egen.doc

På följande webbadresser finns förslag till ett alternativt penningsystem:
http://www.nordspar.se/nyttsyst.html
http://www.nordspar.se/slutajag.html
http://www.solidar.lir.be/tiki-index.php