Hur medborgarlön minskar arbetslöshet

27 January, 2010 (18:56) | Människor och Samhället, Politik

För någon vecka sedan skrevs det mycket om medborgarlön och arbetslöshet, i alla fall i min krets av bloggar. Sargoth har skrivit en del, Livbåten likaså (hittar inte inlägget), andra har säkert också skrivit. Diskussionen har dock ofta fastnat på det ideologiska och filosofiska planet med många och långa utläggningar om vad som är GOTT och induktiva resonemang om varför folk vill/inte vill arbeta. Jag är fortfarande inte helt övertygad huruvida medborgarlön är en bra idé eller inte, men en sen kväll kom jag i alla fall fram till följande deduktiva resonemang. Ni får ta del av det i all sin enkelhet eftersom jag inte har tid och ork att fylla mellanrummen med ovidkommande tankar, reflektioner, åsikter, utläggningar etc.

Medborgarlön införs

Alla andra former av bidrag avskaffas, utom möjligen sådan som beror på ökade omkostader bortom ens kontroll (barn, dyr sjukdom, etc), och ersätts med medborgarlön.

Väldigt mycket byråkrati kan skrotas och effektiviseras => sparar pengar.

Man måste ansöka om medborgarlön men ingen kan nekas => man kan stigmatisera tobleronepolitiker => mer pengar.

Medborgarlönen kan vi säga blir 6000 kronor.

Om vi antar (antar för att jag inte orkar kolla upp fakta, kommentera gärna med korrekta siffror och källa) att medellönen i Sverige är 24000 kronor motsvarar medborgarlönen 25% av normal lön.

De som vill kan således jobba 25% mindre.

Säg att alla jobbar så mycket mindre.

Plötsligt finns ett enormt underskott av arbetskraft på marknaden. Närmare bestämt 25%.

Arbetsgivarna måste konkurrera.

1 Lönestandarden och/eller arbetsvillkoren ökar.

Motivationen för dem som inte jobbar att börja jobba ökar.

2 Fler jobbar.

1+ 2 => Mer skatt vilket kompenserar för bortfallet då folk jobbade mindre.

Enda problemet jag ser är att kostnaden för kalaset blir mellan 300 och 600 miljarder kronor per år (alla söker sannolikt inte bidraget). Även om man drar bort de 10 miljarder som betalas ut just nu i ekonomiskt bistånd (den siffran verkar orimligt liten, annars förstår jag inte vad fan moderaterna gnäller om), det som sparas med mindre byråkrati och att produktiviteten om man är positiv kanske ökar så finns det fortfarande ett stort ekonomiskt hål att fylla.

Så var ska vi skära ner? Vi kan börja med politikers löjligt höga löner, kungens apanage, mer byråkrati, utlandsskulden, onödiga vaccin, etc.

Problemet att man blir beroende av staten och att partierna kommer kasta sig över chansen att lova ökad medborgarlön (inte för att de inte redan gör det med skatteprocenterna) torde kunna lösas med system liknande dem för TV-licens, svenska kyrkan och domstolsväsendet. Alltså politiskt oberoende. På nått sätt. Eller?

Andra bloggar om medborgarlön, arbetslöshet, arbete, byråkrati, bidrag.

Comments

Ett alternativ är kanske medborgarkonto:

Kapitalism innebär en fri och öppen marknadsekonomi med individuella frihetsrättigheter; bl.a. rätten att äga något och att i full frihet ingå avtal. Den främsta orsaken till att detta system inte leder en ”klockren” fördelning av resurser, är att det är samma sorts (reversibelt växlingsbara) pengavaluta som används på varu-, arbets- och penningmarknaden.

I en kapitalistisk nattväktarstat bör det precis som nu, finnas en nationell valuta som är helt växlingsbar med andra staters och federationers valutor. Varje totalt självständig region inom staten bör dessutom ha en egen medlemsbaserad valuta, som kan användas parallellt med den nationella men då enbart på varu- och arbetsmarknaden. Den nationella valutan bör fritt kunna växlas mot den regionala, men den regionala valutan bör inte utan restriktioner kunna växlas tillbaka till den nationella eller till andra valutor.

En restriktion hos den regionala valutan är rimligen att den är helt kontobaserad. Pengar – även småsummor – bör alltså mycket snabbt och enkelt kunna föras över från ett konto till ett annat, men det är naturligtvis helt onödigt att de regionala pengarna skall behöva finns i form av kostnadskrävande sedlar och mynt. Varje konto reduceras varje natt med en viss procent (t.ex. 0,1 – 1 %). På de konton som inte alls används, och där inga nya pengar har kommer in, så tar pengarna alltså slut efter några år. Det är alltså ingen idé att försöka spara pengarna någon längre tid på kontot. Företagen bör alltså inte alls samla på pengar av denna valuta, utan bör snarast dela ut den till ägarna och löntagarna och genast betala leverantörerna.

De pengar som dras från medlemskontot varje natt flyttas över till medlemmens medborgarkonto. Pengarna som förs över till medborgarkontot kan före pensionsåldern bara användas för sjukvård, utbildning, vid arbetslöshet osv. På lång sikt kan därmed alla skatter och avgifter som finns inom nuvarande välfärdsamhällen slopas helt. Finansieringen av den gemensamma ”välfärden” sker istället via medborgarkonton. När skatterna inte längre behövs så är det ju många statliga och kommunala institutioner som kan avvecklas helt. Några svartjobb kan t.ex. inte finnas när alla inkomstskatter och all moms försvinner.

Alla samhällsmedborgarna använder sig sannolikt mer eller mindre av både den nationella och den regionala valutan, och var och en bedömer då vilken valuta som är fördelaktigast att använda vid olika transaktioner. Dem som däremot nöjer sig med att enbart använda den nationella valutan behöver förstås inte bli kommun- eller regionmedlemmar. Sjukvård, utbildning och allt annat kan naturligtvis även betalas med privata försäkringar och med den nationella valutan. Då den nuvarande offentligsektorn gör upphandlingar för ca 400 miljarder/år så bör detta ganska snart leda till att företag inom alla branscher vill ha mesta möjliga andelar av denna marknad. Detta kan kanske i ett inledningsskede komma att påskynda acceptansen för de regionala valutorna.

Med olika penningsystem så kommer inte pengarna att ständigt flyta över från varu-/arbetsmarkanden till penningmarkanden. Spelet på penningmarknaden blir då ett rent nollsummespel mellan vinnare och förlorare. Dem som inte alls har något intresse av att delta på spelmarknaden kan då med fördel låta bli att använda den nationella valutan mer än nödvändigt. Det regionala pensionssparandet behöver då inte baseras på börsaktier, men kan ändå vara med för att finansiera olika aktiebolag och därmed ta del av deras utdelningar mm.

På bl.a. följande webbadress beskrivs varför en valuta som både används på arbetsmarknaden och penningmarknaden inte kan bli ”klockrent” fördelad, utan tyvärr blir fördelningen istället alltid att de 20 % rikaste kommer att äga 80 % av pengarna. Med en separat valuta som enbart används på varu- och tjänstemarknaden så uppträder rimligen inte detta fenomen:
http://home.swipnet.se/~w-69487/kapitalismen.html

Medborgarkonto beskrivs på:
http://www.dsv.su.se/~torgny/egen.doc

På följande webbadresser finns förslag till ett alternativt penningsystem:
http://www.nordspar.se/nyttsyst.html
http://www.nordspar.se/slutajag.html
http://www.solidar.lir.be/tiki-index.php

/ Uno Hansson
January 27, 2010, 11:12 pm

Är den här länken du söker efter? http://fridholm.net/2010/01/26/sociopati-i-hanteringen-av-arbetslinjen/

/ Marcus Fridholm
January 28, 2010, 4:20 am

nej, det var ett äldre inlägg, men också om arbetslinjen.

/ Andreas
January 28, 2010, 10:55 am

Det kom ett inlägg, helt okynnes. E:

Vi är alla beroende av staten redan idag, helt btw. Vi behöver inte gå längre än till Hobbes för att se att det enda som hindrar andra stater från att brutalt exploatera våra kroppar för egen vinning är, typ, vår egen stat.

Fast du läste ju det inlägget. Också…

/ Sargoth
January 28, 2010, 4:39 pm

Kolla in min blogg.

http://robertwensman.wordpress.com/

Jag skriver om medborgarlön genom så kallad “naturresursdelning”, vilket betyder medborgarlön ur en liberal synvinkel. Idén är att alla helt enkelt bör ha rätt till det ekonomiska värdet av deras beskärda del av jorden/landet.

För övrigt tror jag att medborgarlön kommer att ha väldigt positiva effekter för samhället, ekonomin och de enskilda människorna. Här är några exempel:

1. Större tillgång till såddkapital ute i samhället, vilket skapar fler företag.
2. Minskad lönekostnad för arbetsgivare.
3. Minskad stress och utslagning av arbetslösa.
4. Fler/alla människor blir vinnare på teknik och effektiviseringar.

/ Robert Wensman
February 11, 2010, 2:19 pm

Write a comment: