Cynism

I begynnelsen fanns ingenting. Och som vi alla vet är det ganska tråkigt när det inte finns någonting. Så detta ingenting bestämde sig för att det behövdes en tidning. Men vad skulle tidningen heta?

Så vi satte oss ned och började fundera. Länge satt vi och funderade. Vi funderade länge. Att komma på vad en tidning ska heta är svårt. Dagar och nätter flög förbi som sekunder och år blev till dagar medan vi satt länge och funderade.

Vi fick ingen mat. Vi fick ingen vila. Vi fick ingen sömn. Vi brainstormade utan avbrott i en konstant flod av förslag och idèer utan att komma fram till ett namn värdigt denna tidning. Stormar drog förbi, istider kom och gick, en och annan meteorit utplånade hela existensen, men enträget och bestämt satt vi kvar och funderade.

Slutet var nära. Alla låg utslagna på bordet, utmattade av hunger och törst. Hoppet började ta slut. Vi hade vridit och vänt på varenda idé som någonsin blivit tänkt i ett mänskligt huvud utan att hitta något som ens nästan skulle kunna passa. Andreas hade en idé som ignorerades till döds. Johans förslag förkastades genast.

Det var då som Josefin plötsligt reste sig upp och en lampa tändes ovanför hennes huvud som om stolen slagit emot strömbrytaren. “Gradient” utbrast hon med mäktig stämma.

Och så blev det.