Cynism

En gång i tiden slog jag mig stolt för bröstet och proklamerade att jag minsann inte tittade på tv. Jag ägde inte ens en tv. Jag hade nämligen fått nog av att så fort jag inte riktigt visste vad jag ville göra sätta mig framför tv:n och dega. Sugas in och passiviseras. Det blev på något sätt en symbol. En kamp mot kommersialismen, mot bajstevens frammarsch.

Jag ville vara oberoende av det förgiftade, förlamande, förbannade bruset.

I korridorens gemensamma kök står radion jämt och skvalar. Tills jag kommer in och stryper den evighetslånga floden av bajs, skräp och reklam vill säga. Jag erkänner att jag tycker att en del av musiken som manglas ut är hyfsat bra. Men den stör mig. Liksom kokande vatten också är bra, men kanske inte just i glaset jag dricker ur. Kanske någon annan gång, i någon annans temugg.

Men jag vill inte ha det just nu.

Och det är just där problemet ligger. Samtidigt som jag slog mig för bröstet och lämnade tv, radio och kvällstidningar bakom mig bestämde jag mig för att jag skulle hämta in den information jag ville ha på mina villkor. Söka efter det jag vill veta när jag vill veta det, tanka de filmer och serier jag vill se utan reklam, läsa enbart utvalda bloggar som skriver om sådant jag är intresserad av.

Just nu prenumererar jag på 42 bloggar.

Plus nått dussin kommentarsflöden. Det är inte längre endast det jag vill veta. Det är inte längre jag som styr över vilken information jag blir matad med. Det är inte den utopi av perfekt information jag en gång vill uppnå. Det är en börda, precis som tv:n blev. Det är en ändlös flod av intryck, information, nyheter, åsikter.. bättre kvalitet än massmedia förvisso.

Men det är för mycket.

Så jag försöker hitta bloggar som jag kan rensa ut. Piratpartiet live var given, men sen tar det stopp. Hur jag än letar och vrider och vänder på det så har alla bloggar jag prenumererar på ett existensberättigande. Runt hälften har med webbdesign, SEO eller wordpress att göra, och att ta bort dem skulle skada min (förvisso obefintliga) karriär. Några är bra att ha, andra praktiska, ett fåtal riktigt jävla bra.

Som sticker ut ur bruset.

Kanske borde jag helt enkelt begränsa min tillgång till flödena. En lösning som många har provat tidigare och som jag förkastat som teknikfientlig. Informationsåldern är ju här, varför stänga sig ute från den? Varför inte omfamna den, och utnyttja den till sin fulla potential? Ta del av allt samtidigt, överallt, hela tiden. Delta, skapa kontakter, utöka sitt personliga nätverk, umgås, allt på en gång.

Jag vill inte ha det just nu. Nu ska jag plugga.

*Inträder radiotystnad*