Cynism

Någon kanske undrar varför jag inte skrivit något vettigt på länge. Inte för att jag tror det men risken finns. Min bortförklaring är att jag helt enkelt inte hinner när jag har jobb. Visst, det finns sämre orsaker, som att inte kunna blogga för att man inte har något jobb. På helgerna hinner jag inte eftersom jag måste läsa ikappa alla andra jävla bloggar som envisas med att vara så jävla produktiva stup i kvarten.

Fast egentligen är det inte tiden som problemet. Det är jobbet. För om man har ett jobb som inte är så jävla stimulerandeså får man inte så mycket annat i huvudet. Låter fastighetsskötare spännande? NEJ, det gör det inte. Absolut inte. Jag blev lurad att tro det tidigare men jag var inte vid minna sinnes fulla bruk den dagen. Jag var så lite vid mina sinnes fulla bruk att jag inte ens vet vems sinnes fulla bruk det var. Då är det illa.

Tror du att mitt jobb är roligt, att man får träffa många människor, att man får omväxlande och spännande arbetsuppgifter eller att det på något sätt skulle göra mig glad överhuvudtaget? Då har du missuppfattat något mer än alla FRA-motståndare enligt herr åkesson. Vi kan börja med mina arbetsuppgifter. Vad jag gör hela dagarna är att slita ut mina knäleder i diverse trappor, titta upp i taket undertiden samt skriver dagbok.

“26/7 22 72 34 25 25 57 AH”
Så kan det se ut en dag i en viss fastighet och ungefär så ser det ut varenda jävla dag i varenda jävla undercentral i varenda jävla fastighet. 10 poäng till den som vet vad sifferjävlarna betyder. Jag skulle lika gärna fylla i hela pappret och bara använda en tärning för att få en lagom stor standardavvikelse. Ah, just ja, jag byter en glödlampa på översta våningen emellanåt. Lamporna går sönder på översta våningen eftersom jag måste släpa upp en stege i gjutjärn eller guld som inte får plats i hissen. Innerst inne är alla lampor sadister.

Sen har vi människorna. Vette fan om de räknas förresten. Gamla kärringar som insett att de lever mindre än de döda svalor jag träffat på och att de därför måste förpesta min dag med idiotfrågor, klagomål och förbannelser. Jag har funderat på att låta trollkarlen från id förbanna tillbaka med en “må tungan svälla i hans mun” men de som läst just den strippen (kunde inte hitta den på det allvetande internet) vet att det ändå inte skulle fungera.

Det värsta är att veta att varje dag på jobbet är ett steg på vägen till att bli som dem – sur och bitter som ättika som jobbat på posten i 40 år för att sedan bli lurad på sin pension, doppad i svavelsyra. Vissa kolleger slår alla rekord. Överhuvudtaget har jag aldrig riktigt förstått vitsen med att ha ett jobb där man i varje sekund längtar efter slutet på dagen, slutet av veckan, nästa semester, pensioneringen samt oundvikligen slutet på sitt liv. Vad är vitsen med att hålla på så hela sitt liv?

Men jag kan förstå dem, ty man får helt klart en annorlunda syn på samhället och dess invånare. Vissa idioter som kör bil skulle jag vilja möta i en mörk gränd med ett avlångt tillhygge i handen. Det är jag som har tillhygget alltså. Samma sak för de som uppfann den enkelriktade vägen eller korsningar där man bara för svänga åt ett håll. Fotgängare borde dö hela bunten och cyklisterna steglas över öppen eld.

Tacka drf för inspirationen till detta inlägg och se fram emot resten. Vänta er ingen pingskit här. Vad är vitsen?