Förbannad förkylning
Det är en vanlig missuppfattning att ju mindre ett utrymme är, ju mindre är risken att något försvinner i det. Jag skulle snarare gissa på att det är tvärtom; titta bara på de satans fasta nycklarna som förväntas ligga i en verktygslåda. Att rörliga nycklar försvinner kan jag förstå, det hörs ju på namnet. Fasta nycklar däremot, de ska fan sitta fast.
Igår fick jag i uppdrag att byta en baklykta som någon idiot med skit bakom styret lyckats mosa. En bagatell tänkte jag, och gick glad i hågen för att hämta nödvändiga verktyg. Jag uppskattade muttrarnas diameter till någonstans runt 10 millimeter och gick för att hämta motsvarande nycklar. Här trädde dock naturlagen om nycklars relativa förekomst i slutna rum fram med samma finess som en brinnande hamster.
För er som inte är bekant med denna naturlag så säger den att sannolikheten att en nyckel finns där man senast lämnade den går mot noll när sannolikheten att jag letar efter just den nyckeln går mot ett. Samma lag säger även att jag skulle hitta en väldig massa åttor, nior, älvor och tolvor. Vad fan älvorna hade där och göra förstod jag dock aldrig.
Efter en halvtimmes letande fick naturlagen för sig att retas lite och langade fram en 10:a i form av en hylsnyckel. Jag kan sätta min högra hand på att det någonstans just nu sitter en bilkonstruktör och garvar läppen av sig när han tänker på sin smidiga antihylsnyckelkonstruktion och hur många som skulle ösa förbannelser i tomma luften. Vissa handlingar borde medföra automatiskt dödsstraff. Vållande av allmänfarlig frustration kunde det heta.
Jag var nu inte lika glad i hågen längre. Det var då jag kom på mitt genidrag och började att leta efter en nyckel storlek nio istället. Med ett “äh, va fan” langade naturlagen fram en handfull 10-nycklar. Jag var inte sen med ett “HA, där fick du allt” och grabbade tag i en tia med ett järngrepp innan någon av dem ens han fundera över det absurda i situationen. Naturlagen insåg sig besegrad men han muttra “må din näsa genera niagarafallet” innan han stack för att försvinna någon annans nycklar.
Nu sitter jag här i min ensamhet och snorar ner mitt tangentbord. Så mycket för att laga en lykta liksom.
Write a comment: