Cynism

”Om man frågar en guldfisk vad som är meningen med livet, vad skulle man få för svar?” frågade vår fysiklärare i anslutning till en hätsk diskussion kring meningen med livet. Varför vi diskuterade något så metafysiskt på en fysiklektion berodde på att läraren har litet svårt att hålla sig till ämnet. Det är vanligare att vi diskuterar utrikespolitik, fördelningspolitik eller huruvida man kan vara säker på att man verkligen existerar än att vi diskuterar harmoniska svängningar och svängande kretsar. Att diskussionen var hätsk berodde på att ena parten fördes av en smula anarkistisk punkare med storhetsvansinne, andra parten bestod av vår lärare som innerst inne visste att vi borde undersöka virvelströmmar hos en pendel som passerar ett magnetfält och jag stod i mitten och bespottade dem båda med 50 poäng i filosofi.

Hätskt är nog en underdrift eftersom jag råkar gilla sällan använda ord. Till saken hör att vi alla gillar att diskutera men vi diskuterar på olika sätt. Punkaren har aldrig erkänt att han har fel och föredrar att anmärka på sin motståndares intelligensnivå. Läraren är inte expert på argumentationsteknikens alla områden och föredrar praktisk diskussion, till skillnad från mig som är en smula cynisk, argumenterar emot där det går och vill ha rationella, objektiva lösningar.

Frågeställningen i den första meningen är mer komplex än vad man först anar vid ett flyktigt ögonkast. Först och främst är det mycket osannolikt att fiskjäveln skulle förstå frågan. Hittills har fiskar nämligen inte visat sig ha så stor språkförståelse när det kommer till det svenska språket. Och om kattmaten skulle förstå frågan har den hittills aldrig svarat på nån fråga vilket betydligt minskar sannolikheten för önskat resultat.

De flesta svarar på detta problem genom att helt enkelt anta att fisken faktiskt kan och kommer att svara. Men tänk själv, om du lärde en guldfisk att prata och fundera över meningen med livet, skulle den svara samma sak som om den inte blivit lärd? Sannolikt inte. Ur detta kan vi dra slutsatsen att man inte kan ha en mening med livet, förutom den man är skapad för, utan att kunna fundera över meningen med livet. En guldfisks mening är alltså att simma runt runt i en skål.

Naturligtvis borde man kunna tillämpa detta på människor också. Vissa är ju ganska lika denna guldfisk. De simmar runt runt, dagarna i ända. En cirkel som börjar och slutar i en säng och däremellan arbetar och äter de. En öl slinker förbi framför sporten på helgerna. Möjligen har de avlat fram ett och annat yngel och är därmed på god väg att fullfölja sin mening med livet. Eftersom de aldrig har ifrågasatt sin mening i livet måste deras mening vara det de är skapade för; meningen med en guldfisk.