Cynism

Återigen är jag utmanad men för omväxlings skull av mymlan. Som rubriken insinuerar handlar utmaningen om sanning och inte vilken jävla sanning som helst utan sanningen om mig. Hur lätt är det på en jävla skala när jag knappt nämner mig själv på bloggen? Hur vet ni att det i själva verket inte ens är jag som skriver? Jag tror jag låter min hemliga kompis skriva istället.

1. Jag är ganska dålig på att tala sanning. Såtillvida det inte handlar om sanning i metafysisk mening. Det beror nog framförallt på att jag inte vet svaret själv. Eller inte vill erkänna det för mig själv. Ljuger man för sig själv är det svårt att göra annat för andra.

2. Jag är ungefär lika dålig på att ljuga. När jag väl har bestämt mig för en åsikt och gått igenom alla tänkbara grunder, rationella som irrationella, så står jag för den. Jag antar dessvärre att andra är lika godtrogna som mig och tar åsikten för vad den är, en åsikt. Därför händer det att jag säger något som kan vara en aning dumt att säga vid vissa tillfällen.

3. Jag älskar att filosofera. Även irl. Jag har alltid någon stor gåta i huvudet och tar varje chans till diskussion kring meningen med livet. I genlängd har jag väldigt svårt att diskutera med vissa som helt enkelt inte kan argumentera. Jag vet inte om de slog i huvudet som barn eller är sådana med flit men vissa tar antingen diskussionen personligt eller argumenterar konsekvent med ickeargument. Jag klarar inte av dem bara.

4. Jag hatar folk. Varje mer eller mindre seriöst test jag har gjort på internet kommer fram till samma sak. Jag hatar andra människor. Dessvärre håller jag inte riktigt med. Visst stör jag mig på många eller fascineras över den enorma mängd dumhet som svämmar över vår jord men jag skulle onekligen vilja kunna låta bli att skratta åt puckade kommentarer.

5. Jag är smart och hatar det. De flesta håller med. De brukar i tid och otid säga ”men du som är så intelligent borde väl…” eller liknande. Ibland med diverse invektiv strategiskt placerade där man mest väntar det. Men det är fan aldrig någon som uppskattat att någon annan är smart. Det är mycket bättre att vara en idiot och socialt begåvad. Då kan man utnyttja andras begåvning och samtidigt håna dem för sin intelligens.

6. Jag kan inte göra en sak i taget. Absolut inte. Jag avbryter mig själv varannan mening och gör något annat en stund. Jag försökte någon gång göra något åt saken och skriva ned en lista på alla mina mer eller mindre påbörjade projekt. Listan blev snart flera A4 lång. Tanken var väl att jag skulle ha som mål att bli av med sakerna på listan. Listan är väl ganska oförändrad idag…

7. Jag kommer inte på någon mer sanning, jag har ingen lust att komma på någon mer sanning och jag skiter i om jag kommer på någon mer sanning. Det är sant, jag lovar.

Nu till den svåra biten. Tanken är att jag ska utmana 7 (!) personer. Jag hade nog lyckats om det inte vore för att alla redan är upptagna. De som finns kvar är raggoparden, Josh, Blogge, [titel] (som verkar ha en hel del tappade sugar) och kiumbe.

Andra bloggar om: utmaning