Varför går jag egentligen i skolan?

7 October, 2007 (11:29) | Människor och Samhället

Hur kommer det sig? Att man tycker det är okej att tvingas göra saker som man annars inte vill. Hela mitt liv har jag indoktrinerats med villfarelsen att man måste gå i skolan. Det är nuförtiden en del av livet. Man SKA institutionaliseras i minst 9 år och helst 16 år om man dessutom vill kunna överleva efter sin utbildning. Detta för att man när man är klar ska kunna arbeta häcken av sig och försörja resten av samhället. Det är meningen med livet i samhället; att arbeta.

Men var i definitionen av arbete krävs det att man har gått i skolan? Det som krävs att kunna utföra ett arbete är att man vet hur man utför det samt har förmågan. Att man måste veta hur man gör det inkluderar inte på något sätt att man måste gå i skolan. Framförallt innebär det inte att man måste spendera första halvan av sitt liv i denna skola (ja, man är död efter 50, det är bara att inse). Visst kan skolan vara ett sätt att lära sig det som krävs men i definitionen av skola finns inte heller kunskap. Man går där för att lära sig något, för att det är så det alltid varit. Det betyder inte att man faktiskt lär sig något eller att det är det bästa sättet. Framför allt behöver man kanske inte lära sig allt som skolverket försöker trycka in i ens skalle för sitt framtida yrke.

Skolan idag är väldigt ineffektiv. För min del har det ofta hänt att jag undrat varför in i helvete jag ska läsa om någon så ointressant som August Strindberg. Ibland hänvisas man till att man måste ha en viss allmänbildning, ibland till att man lär sig det för säkerhets skull. Båda är i grunden samma sak, nämligen konservatism. Skolan skulle istället kunna specialutbilda folk från början men då finns fortfarande problemet att jobbet kanske inte längre finns när man vuxit upp.

Så varför inte överge systemet helt? Vad finns det egentligen för mening med att tillbringa första halvan av sitt liv i skolan om man inte ens är överens om att meningen med livet är att arbeta åt samhället. Det skulle fungera lika bra om man får 16 subventionerade studeringsår men istället för att de hamnar i början, för alla, kan man ta dem när man vill. De som är rädda för att de inte klarar så mycket frihet står det fritt att fortsätta som idag. Det är helt upp till dem. Men om man inte gillar att inrutas i samhällets normer, inte vill slösa bort halva sitt liv, kan man välja att utbilda sig hur man vill.

"Skolan är inte frihetens högborg" svarade min lärare bland annat på min uppsats. Visst fan har han rätt men det innebär inte att det måste vara så. Skolan är endast till för att ge staten någon sorts säkerhet på att man lär sig något. Det enda man får med sig ut är några bokstäver, som inte säger någonting om vad man kan. Det är ju bara en flock bokstäver. De är till för att man ska bevisa för sin arbetsgivare att man kan utföra arbetet. Så om man inte vill bli anställd, hur meningsfulla är dessa siffror då?

Vad händer sen om man efter tio år kommer fram till att man inte längre vill syssla med det man sysslar med? Då får man antingen skylla sig själv eller betala för att lära sig något nytt. Den berömda kunskapen man fick för säkerhets skull tar en inte längre än till en skurtrasa på Ica. Skolan är idag inte längre det enda sättet man kan lära sig på. Det finns internet, böcker och kurser utanför den traditionella skolan. Om man vet vad man vill lära sig är möjligheterna obegränsade. Då kan man först utbilda sig till enbart ett yrke i tio år. När man sedan kommer på att man inte vill jobba med det har man sex år kvar på sig att ångra sig. Man kan till och med göra vad man vill, leva som gatumusikant och om det tillslut går åt helvete, utbilda sig iaf. Tyvär är det ju inte så i verkligheten.

Så till ursprungsfrågan, varför går jag egentligen i skolan? Antagligen för att jag också trots allt vill ha en säkerhet. Dagens samhälle är inte utformat för frihet utan för arbete. Även om det är möjligt att jag klarar mig utan skolan är det en för stor chansning. Eftersom samhället idag inte är till för det skulle jag antagligen misslyckas. Men det hindrar inte att man kan ändra på systemet. Om företagen anställde efter faktisk kunskap skulle man kunna utbilda sig efter vad man faktiskt vill lära sig. Vad trevligt det skulle bli. Och jag ser inte ens någon anledning till att någon skulle förlora på det.


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant.se

Write a comment: