Cynism

Det känns som om yttrandefriheten plötsligt blev ett hett ämne. I alla fall bland de bloggar jag läser. Samtidigt som Blogge upplyser oss om hur Isabella Lund efter hot tvingas att stänga ner sin blogg; Samtidigt som Opassande upplyser om hur munkar i Burma får stöd av gammelmedia samtidigt som de inte bryr sig om de övertramp som sker i Danmark med viss hjälp av Bodström. Samtidigt som dessa försöker försvara yttrandefriheten springer en dåre förbi i vild panik och skriker MER CENSUR! (om du är på bra humör, ge fan i att besöka sidan)

Det som förordade en så absurd reaktion var att hon först för någon dag sedan hittade Blogges inlägg om barnpornografin på TPB. Inlägget handlar egentligen inte om barnpornografin i sig men det spelar ingen roll för henne och inte heller för mitt fortsatta resonemang. Hon blev så upprörd över de bilder som förekommer på hans blogg att hon först anmälde Blogge till epcat (lol, det finns folk som tar dem på allvar) och sedan till polisen. Troligtvis kommer ingen av dem att lyfta ett finger eftersom inlägget redan funnits i två månader. Huruvida bilderna på hans blogg är att betrakta som BP skiter jag i. Det handlar om huruvida den bör vara olaglig.

Visst är det hennes fulla rätt att uttrycka sina åsikter, jag kommer aldrig hävda något annat. Det som gör mig förbannad är dock hennes sätt att vägra acceptera någon form av kritik. Redan när hon postade sitt ursprungliga inlägg hade hon beslutat sig för att alla andra var idioter. Hon postade inte för att skapa en debatt utan för at få sympati från sina inavlade kamrater på AB:s bloggavdelning. De kommentarer hon inte gillar tar hon helt enkelt bort. Hon låter inte ens sina gelikar få chans till att själva bedöma vedervärdigheten hos Blogges inlägg. De måste ta hennes ord som sanning.

Även en så avskyvärd tanke som att vara emot yttrandefriheten ingår i yttrandefriheten. Det som dock gör henne farlig är att hon inte ens fattar att hon med det hon säger är emot yttrandefrihet. Hon har bestämt sig för att hon har rätt och de som inte håller med är idioter som inte fötts med "normala" värderingar och moral. Alltså hennes värderingar och moral. Jag tror inte ens tanken har slagit henne att hon kan ha fel. Som rationalist och cyniker utgår jag alltid från att jag har fel, tills jag funnit så många logiska bevis att sannolikheten är stor att jag har rätt. Jag är fortfarande öppen för tanken att det faktiskt är jag som har fel, även om det är osannolikt. Ge mig ett övertygande bevis och jag ska erkänna.

Hon påminner om vissa karaktärer i 1984, vilka jag naturligtvis inte kan namnet på. Ni som har läst boken vet säkert vilka jag tänker på. Jag tänker på de som "vet" att vad storebror säger är rätt. De som är helt övertygade om att det blir bättre och bättre för att storebror säger så. De som inte skulle blinka att förråda sin egen mormor om det visar sig att hon är emot partiet. Jag blir mörkrädd när jag läser hennes kommentarer. Oavsett vad jag skriver blir hon och hennes hantlangare så svårt chockade att de inte kan skriva något konstruktivt svar och antingen bara häver ur sig massa invektiv eller låter mitt inlägg "stå för sig självt".

Jag vet att det är en meningslös kamp jag för. Jag kommer aldrig att vinna eftersom hon vet att hon har rätt. Men det handlar om principer. Om alla låter dem hållas och inte bryr sig om hotet de utgör kommer du snart att lyckas. Andra har slutat kommentera hennes inlägg men jag tänker fortsätta trotsa hennes fascism. Om inte annat för att de tysta läsarna i bakgrunden tänker till lite. Det är dessutom, trots det tragiska i samanhanget, en aning underhållande att läsa deras enfaldiga försök att undvika att behöva försvara sig. Och som sagt, jag räknar inte med att lyckas.

PS. vet inte varför det blev två inlägg, ber om ursäkt för det. har tagit bort det ena men jag antar att länken på intressant finns kvar ändå.