Cynism

Ju äldre man blir, ju mindre uppskattar man att åldras… när kommer brytpunkten då man är glad att man fortfarande lever?

Inse det bara, jag skriver inte här längre.

Så stick över till mitt nya projekt där jag listar Sveriges fulaste hemsidor istället. Skratta lite, kommentera och berätta för dina vänner (t.ex via facebook). Nu.

För någon vecka sedan skrevs det mycket om medborgarlön och arbetslöshet, i alla fall i min krets av bloggar. Sargoth har skrivit en del, Livbåten likaså (hittar inte inlägget), andra har säkert också skrivit. Diskussionen har dock ofta fastnat på det ideologiska och filosofiska planet med många och långa utläggningar om vad som är GOTT och induktiva resonemang om varför folk vill/inte vill arbeta. Jag är fortfarande inte helt övertygad huruvida medborgarlön är en bra idé eller inte, men en sen kväll kom jag i alla fall fram till följande deduktiva resonemang. Ni får ta del av det i all sin enkelhet eftersom jag inte har tid och ork att fylla mellanrummen med ovidkommande tankar, reflektioner, åsikter, utläggningar etc.

Medborgarlön införs

Alla andra former av bidrag avskaffas, utom möjligen sådan som beror på ökade omkostader bortom ens kontroll (barn, dyr sjukdom, etc), och ersätts med medborgarlön.

Väldigt mycket byråkrati kan skrotas och effektiviseras => sparar pengar.

Man måste ansöka om medborgarlön men ingen kan nekas => man kan stigmatisera tobleronepolitiker => mer pengar.

Medborgarlönen kan vi säga blir 6000 kronor.

Om vi antar (antar för att jag inte orkar kolla upp fakta, kommentera gärna med korrekta siffror och källa) att medellönen i Sverige är 24000 kronor motsvarar medborgarlönen 25% av normal lön.

De som vill kan således jobba 25% mindre.

Säg att alla jobbar så mycket mindre.

Plötsligt finns ett enormt underskott av arbetskraft på marknaden. Närmare bestämt 25%.

Arbetsgivarna måste konkurrera.

1 Lönestandarden och/eller arbetsvillkoren ökar.

Motivationen för dem som inte jobbar att börja jobba ökar.

2 Fler jobbar.

1+ 2 => Mer skatt vilket kompenserar för bortfallet då folk jobbade mindre.

Enda problemet jag ser är att kostnaden för kalaset blir mellan 300 och 600 miljarder kronor per år (alla söker sannolikt inte bidraget). Även om man drar bort de 10 miljarder som betalas ut just nu i ekonomiskt bistånd (den siffran verkar orimligt liten, annars förstår jag inte vad fan moderaterna gnäller om), det som sparas med mindre byråkrati och att produktiviteten om man är positiv kanske ökar så finns det fortfarande ett stort ekonomiskt hål att fylla.

Så var ska vi skära ner? Vi kan börja med politikers löjligt höga löner, kungens apanage, mer byråkrati, utlandsskulden, onödiga vaccin, etc.

Problemet att man blir beroende av staten och att partierna kommer kasta sig över chansen att lova ökad medborgarlön (inte för att de inte redan gör det med skatteprocenterna) torde kunna lösas med system liknande dem för TV-licens, svenska kyrkan och domstolsväsendet. Alltså politiskt oberoende. På nått sätt. Eller?

Andra bloggar om medborgarlön, arbetslöshet, arbete, byråkrati, bidrag.

Eftersom det råder viss inspiration- och motivationsbrist här plockar jag villigt upp utmaningen jag hittade hos sugbloggen som i sin tur plockade upp den hos studiomannen som även han i sin tur snodde den från Newyn. Tanken är att man helt enkelt ska välja en artist och svara på alla frågor med namnen på låtar av valda artist helst utan att använda samma låt två gånger. Mitt val faller på Machinae Supremacy.

Är du kvinna eller man? – Hero
Beskriv dig själv – Elite

Vad tycker du om dig själv? – Player One
Beskriv var du bor för tillfället – Rogue World Asylum

Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka? – Overworld
Favoritfärdmedel – Dreadnaught

Din bästa vän är – Sid Icarus
Din favoritfärg är – Flames of Fire

Hur är vädret? – Winterstorm
Favorittid på dagen – Dark City

Om ditt liv var en tv-serie vad skulle den då heta? – Origin
Vad är livet för dig? – Masquerade

Det bästa rådet du kan ge? – Rise
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då? – Super Steve

Favoritmat – Spacepunx
Dagens tanke – Truth of Tomorrow

Hur skulle du vilja dö? – I know the Reaper
Din själs nuvarande tillstånd – March of the Undead

Felen du kan leva med – Violator
Ditt motto – Tempus Fugit

Hur tänkte ni nu? Helt allvarligt? Med hela 12 timmar kvar till det nya året börjar lyckönskningarna trilla in. Mig veterligen börjar det nya året med årets första dag, nyårsdagen, den första januari, 2010, nästa år, året efter nuvarande, inte den sista december året innan. Brukar ni gratulera folk på födelsedagen dagen innan också? Lite sådär för säkerhets skull, ifall erat sms, mail, msn-meddelande och fb-status inte skulle komma fram exakt klockan 00:00. Är det inte vanligare att man utbrister “oj, fyller du år? jaha, ehm… grattis på… hm… 28!?-år?!!?s dagen”?

Ta det lite lungt för i helvete. Ni har ju hela nästa år på er att önska era vänner ett gott 2010, eller ett gott liv överhuvudtaget, varför göra det nu, pliktskyldigt några timmar innan det är dags att byta kalender? Lämna datorn en stund, umgås med era närmaste bekanta eller suparpolare, titta på fyrverkerierna, öppna en flaska champange (eller mousserande vin om du gillar din plånbok utan avgrundsdjupa hål) och begrunda det faktum att ni levt ytterligare ett fantasktiskt år. Vänta två timmar tills mobilnätet hunnit kyla ner sig en smula och sen.. SEN, kan ni börja önska era bekanta ett gott nytt år.

Från mig, till er:

OJ, är det redan 2009?! Jaha…ehm.. gott nytt resten av 2009 på er!

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn.

En lövhög, okej?

Jag tänker börja med att förklara på vilka grunder jag diskuterar patent, så att ingen anklagar mig för att sprida falsk propaganda eller vilseledande desinformation. Jag är absolut ingen expert på patent, tvärtom känner jag ofta att jag inte alls är insatt. Jag bara använder en kombination av logiskt tänkande och sunt förnuft för att komma fram till något som jag kan tro på. Allt jag vill är att förstå. För idag förstår jag sannerligen inte vad Piratpartiet är ute efter.

Jag utgår ifrån att wikipedias definition av patent är korrekt: “Patent [...] är en tidsbegränsad och lagbunden rätt att inneha ensamrätten till att dra kommersiell nytta av en viss uppfinning.”

Med utgångspunkt från detta citat verkar Rick Falkvinge i sitt senaste inlägg inte ha riktigt alla hästar i farstun. Först och främst, patent är inte till för att du ska få ett monopol på din uppfinning utan för att du ska få något i gengäld mot att du publicerar din upptäckt offentligt. Om vi inte hade patent skulle företag vara tvungna att hemlighålla allt som har med uppfinningen att göra.

För allvarligt talat, vad fan tror du händer om man tar bort läkemedelspatenten? Företagen måste då hålla all information hemlig. Ju mer som läcker, ju större är risken att ett annat företag kopierar deras medicin. Vill vi ha ett samhälle där vi inte har en aning om vad som finns i vår medicin, där vi inte kan kontrollera hur den är testad, där vi inte har en aning om nånting jävla alls, för att företagen måste hålla det hemligt?

Vidare skriver herr Falkvinge “[patent] är ett förbud för alla andra än patentinnehavaren att använda eller bygga vidare på en viss teknik [...]“. Han tar också ångmaskinen som exempel på en uppfinning som inte fick förbättras. Det är helt enkelt inte sant. Läs ovanstående citat från wikipedia igen. Står det någonting om att “använda” eller “bygga vidare”? Står det något om rätten att bygga hur många ångmaskiner man vill i sin källare eller uppfinna en bättre ångmaskin?

Nej det gör det inte. Tvärtom står det uttryckligen “kommersiellt bruk”. Vill du bygga en egen ångmaskin så gör det, bara du inte tjänar pengar på det. Det finns också ett mycket tydlig avsnitt i patenträtten som heter “verkshöjd”. Det är alltså fritt fram att förbättra ångmaskinen, bara du gör den så mycket bättre att den anses ha verkshöjd. Når du inte upp till verkshöjden är det troligt att du egentligen inte ville förbättra ångmaskinen utan bara ville göra en liten förbättring för att tjäna pengar på det.

Ärligt talat förstår jag inte alls vad i helvete det gnälls om. Pantentsystemet fungerar ju precis så som upphovsrätten borde göra. Det vill säga en rättighet du måste förtjäna och betala för som endast gäller kommersiellt bruk under en kortare tidsperiod. Det är väl perfekt?

Jag hittar fler och fler punkter där jag inte är helt överens med Piratpartiet. Jag kommer dock fortfarande att rösta på dem, helt enkelt för att det inte finns något annat alternativ. Jag kommer fortfarande att vara en engagerad piratpartist som slåss för medborgerliga rättigheter och lite modifierade upphovsrätts- och patentlagstiftning, helt enkelt för att det är lättare att påverka inifrån.

Det må så vara att det finns visa brister i patentsystemet som det ser ut idag (t.ex. utnyttjandet av U-länder) men lösningen är sannerligen inte att avskaffa patentsystemet.

Andra bloggar om: patent, piratpartiet, rick falkvinge, ångmaskin, verkshöjd.

I begynnelsen fanns ingenting. Och som vi alla vet är det ganska tråkigt när det inte finns någonting. Så detta ingenting bestämde sig för att det behövdes en tidning. Men vad skulle tidningen heta?

Så vi satte oss ned och började fundera. Länge satt vi och funderade. Vi funderade länge. Att komma på vad en tidning ska heta är svårt. Dagar och nätter flög förbi som sekunder och år blev till dagar medan vi satt länge och funderade.

Vi fick ingen mat. Vi fick ingen vila. Vi fick ingen sömn. Vi brainstormade utan avbrott i en konstant flod av förslag och idèer utan att komma fram till ett namn värdigt denna tidning. Stormar drog förbi, istider kom och gick, en och annan meteorit utplånade hela existensen, men enträget och bestämt satt vi kvar och funderade.

Slutet var nära. Alla låg utslagna på bordet, utmattade av hunger och törst. Hoppet började ta slut. Vi hade vridit och vänt på varenda idé som någonsin blivit tänkt i ett mänskligt huvud utan att hitta något som ens nästan skulle kunna passa. Andreas hade en idé som ignorerades till döds. Johans förslag förkastades genast.

Det var då som Josefin plötsligt reste sig upp och en lampa tändes ovanför hennes huvud som om stolen slagit emot strömbrytaren. “Gradient” utbrast hon med mäktig stämma.

Och så blev det.

En gång i tiden slog jag mig stolt för bröstet och proklamerade att jag minsann inte tittade på tv. Jag ägde inte ens en tv. Jag hade nämligen fått nog av att så fort jag inte riktigt visste vad jag ville göra sätta mig framför tv:n och dega. Sugas in och passiviseras. Det blev på något sätt en symbol. En kamp mot kommersialismen, mot bajstevens frammarsch.

Jag ville vara oberoende av det förgiftade, förlamande, förbannade bruset.

I korridorens gemensamma kök står radion jämt och skvalar. Tills jag kommer in och stryper den evighetslånga floden av bajs, skräp och reklam vill säga. Jag erkänner att jag tycker att en del av musiken som manglas ut är hyfsat bra. Men den stör mig. Liksom kokande vatten också är bra, men kanske inte just i glaset jag dricker ur. Kanske någon annan gång, i någon annans temugg.

Men jag vill inte ha det just nu.

Och det är just där problemet ligger. Samtidigt som jag slog mig för bröstet och lämnade tv, radio och kvällstidningar bakom mig bestämde jag mig för att jag skulle hämta in den information jag ville ha på mina villkor. Söka efter det jag vill veta när jag vill veta det, tanka de filmer och serier jag vill se utan reklam, läsa enbart utvalda bloggar som skriver om sådant jag är intresserad av.

Just nu prenumererar jag på 42 bloggar.

Plus nått dussin kommentarsflöden. Det är inte längre endast det jag vill veta. Det är inte längre jag som styr över vilken information jag blir matad med. Det är inte den utopi av perfekt information jag en gång vill uppnå. Det är en börda, precis som tv:n blev. Det är en ändlös flod av intryck, information, nyheter, åsikter.. bättre kvalitet än massmedia förvisso.

Men det är för mycket.

Så jag försöker hitta bloggar som jag kan rensa ut. Piratpartiet live var given, men sen tar det stopp. Hur jag än letar och vrider och vänder på det så har alla bloggar jag prenumererar på ett existensberättigande. Runt hälften har med webbdesign, SEO eller wordpress att göra, och att ta bort dem skulle skada min (förvisso obefintliga) karriär. Några är bra att ha, andra praktiska, ett fåtal riktigt jävla bra.

Som sticker ut ur bruset.

Kanske borde jag helt enkelt begränsa min tillgång till flödena. En lösning som många har provat tidigare och som jag förkastat som teknikfientlig. Informationsåldern är ju här, varför stänga sig ute från den? Varför inte omfamna den, och utnyttja den till sin fulla potential? Ta del av allt samtidigt, överallt, hela tiden. Delta, skapa kontakter, utöka sitt personliga nätverk, umgås, allt på en gång.

Jag vill inte ha det just nu. Nu ska jag plugga.

*Inträder radiotystnad*

Jag har nyss skrivit mitt första inlägg borta hos Sargoth. Detta är också mitt första inlägg från iPhone.